Jag har ätit en lätt lunch, bara varma mackor varav en med lax på och druckit ett gott julkryddte till. Enda orosmolnet var Tusse som varit ute en stund men precis nu kom han in med blöta dunsnöflingor i pälsen. Tidigare sopade jag altanen och luftade Desirée, bar ut henne en bit och så får hon springa in igen, mer utevistelse blir det inte för henne. När jag ska vara borta till sen kväll vill jag ha katterna inomhus, det känns tryggare så.
Så vad göra när man är så färdig som jag nu är? Jo, blogga, förstås!
Jag åker om ca en timme till min brorsdotters familj där jag bara får vara och umgås med människor i olika åldrar. Den minsta, lilla solstrålen Agnes, 3 år, har tyvärr fått vattkoppor så hon kanske inte är så pigg, men då får hennes storebror Lukas, 5 år, skina desto mer. Det är så skönt att få delta i julgemenskapen utan att ha något egentligt ansvar mer än att hjälpa till där det behövs.
Jag som är en lättstressad person, inte minst pga min brända personal- och arbetslivsmänniska, njuter extra mycket av att slippa ansvar. Det blir min tur den 28 då jag ska bjuda alla sykonbarn med familjer på trerättersmiddag, men dit är det länge än.
Så här vackert var det på julafton ifjol, vid halv elva-tiden.
I år lyser inte solen lika mycket men vi har mycket mer snö och det förskönar verkligen världen. Båda bilderna tagna genom hyfsat rena fönster.
Igår kväll efter 21 tog jag en bild på julgranen på gården.
Tog fotot med hjälp av högt ISO-tal men inget stöd utan bara normal handfattning. Trots oskärpa och kornighet är den ganska mysig, tycker jag. Undrar vad det grönaktiga ljuset i granen är för något? Kanske en tomte med lysande ögon som gömt sig där i väntan på julaftonens uppgifter, eller ett större djur, snömonstret? Ni märker att jag inte har något vettigt för mig :).
Så vill jag önska eventuella läsare en underbar julafton med Kalle Anka och vänner, god mat och gemenskap över alla gränser.
2 kommentar(er)
