Om man tittar noggrannt så märks att kvinnan inte bara är arg, utan hon är också ganska sorgsen. Det är kanske därför det blir svårare att prata om. Hon kan beröra på djupet, ordlöst, men så det känns.
Jag har heller aldrig kunnat ha målningen uppsatt hemma hos mig, men tycker att hon är värd ett bättre öde. Är det någon som vågar sätta upp henne på väggen? Jag målade tavlan på en kurs, vi hade en riktig modell. Jag var färdig med mina krokiteckningar av henne i helfigur och så gjorde jag en ansiktsavbildning, vilket man egentligen inte ska, antar jag, men sen har jag naturligtvis förvrängt hennes drag, så ingen kan känna igen sig.