Pga vissa förseningar nådde vi hotellet 04.30 den 9 oktober. Efter ca 2,5 timmars utmattningssömn var det dags för frukost och infomöte. Vi erbjöds köpa paket innehållande utflykter och middagar. Jag hade tänkt köpa det s.k. guldkortet eftersom jag aldrig varit där förut men hade turen att möta kvinnor som ville åka på egen hand, så jag hängde på och lärde mig kommunikationerna till och i Venedig.
Efter 45 minuters båtfärd närmade vi oss staden med alla vackra broar och byggnader. Dagen var lite mulen men ändå varm och med behaglig stadsvandrartemperatur.
Det här är den första bron vi gick över när vi stigit av båten och alltså den första kanalen jag fotograferade. Vi, det är jag och tre härliga kvinnor som möttes på hotellet. Sen har jag förstås tagit bilder av många fler kanaler, nästan lika vackra allihop.
Vi började med att strosa över St. Marcusplatsen som inte alls var så full av duvor som förväntat, in i de smala gränderna tills vi hittade en liten restaurang att äta lunch på. Vi satt ute under markis, såg folk fälla upp paraplyerna till skydd mot regnskurar som vänligt nog upphörde då vi fortsatte gå.
Vi beundrade gondoljärerna men valde att åka med Vaporettan, en slags lokalbåt. Linje ett gick längs Canal Grande och oförskräckta klev vi ut på vad vi trodde var båten som visserligen såg lite konstig ut men gungade på vågorna. Ingenstans att sitta, bara rep att hålla sig fast i kändes lite osäkert, och när skulle den gå? Varför stod vi stilla så länge?? Efter ett tag kom båten....vi stod faktiskt bara på hållplatsen (fniss, dumma turister).
Här ses den stora kanalen. Bilden tagen uppifrån Rialtobron vid 18-tiden.
Nere bland gränderna i närheten fann vi glassbarer som jag bara inte kunde motstå, italiensk gelato är den godaste glass jag vet.
Krämig, iskall, stora blaffor - inga små ynkliga kulor som vi får här, och ljuvliga smaker att välja bland. Smakade dock inte specialitén Casanovaglass.
På ön Murano utanför Venedig tillverkas Muranoglaset som är välkänt och överallt i affärerna visades smakprov på dessa färgstarka och storslagna glaskonstverk, ibland vackra, ibland svulstiga och bara för mycket. Bilden är tagen genom affärens skyltfönster och ger ett lite surrealistisk intryck, men paret och den blå modern-barnet är riktigt vackra, tycker jag. Gitarren är rätt läcker också.
Vi kom inte in i Markuskyrkan som stängde 17, men även utanpå fanns massor av konstverk att beundra och fotografera. Dagen avslutades med en supergod Mozzarella- Ricotta- spenatpizza på en lokal restaurang i Lido di Jesolo innan jag nöjd och belåten såg fram emot en hel natts sömn.