Barbro S

Venedig - dag 2
Jag har rensat trattkantareller i mängder så nu är jag ordentligt less på dem efter söndagens rikliga skörd i Hössjöskogen. Man ska väl inte klaga på naturens gåvor, men de var frusna och lite extra besvärliga så här sent på säsongen. Fantastiskt ändå att de går att plocka ända till vintern tar över.

Nu känns det bra att återvända till Venedigresans andra dag. Mina nyfunna vänner åkte tidigt till Venedig och överraskades av åska, blixt och kraftigt hällregn med ordentlig fotblöta. Själv tog jag det lugnt på morgonen, gick de 50 m till havet och gled ned i de ljumma vågorna. Jag var alldeles ensam förutom några förbipasserande joggare på den milslånga stranden.



På eftermiddagen när solen började visa sig återförenades jag med vännerna på Peggy Guggenheimmuséet fullt av intressanta konstverk och skulpturer. Inomhus fanns många kända konstnärers verk, Miro, Chagall, Picasso och många, många fler, men jag fastnade för en för mig okänd italienares färgstarka tavla, han hette Umberto någonting. Klantigt av mig att inte minnas mer. I trädgården fotograferade jag i alla fall några spännande skulpturer.


Påminner om en säl, tycker jag, speciellt med droppar på.


Minns tyvärr inte konstnärens namn. Giacometti fanns representerad men hans skulpturer var så hiskeligt smala att de inte gjorde sig på bild.



Denna pampiga installation stod vid entrén och den blå färgforsen är rörlig, mycket fascinerande att titta på.

Efter museibesöket blev det lite strosande i gränder igen och så en massa båtåkande på jakt efter en speciell biljett som vi aldrig fann. Till slut kunde vi få vila vid Canal Grande och äta en god middag med utsikt över Rialtobron, fortfarande ljummet vid niotiden. Sen kom lite svala pustar, men fortfarande skönt utomhus.



På Marcusplatsen hade restaurangernas orkestrar börjat underhålla och vi stannade till en stund och njöt. Där kostar det tydligen 120 Skr att dricka en cappuccino så vi nöjde oss med att titta.