Järnvägsspår i Montecattini Terme.
I Florens eller Firenze, som italienarna så vackert säger, hoppade vi på en Touringbuss med guidning på engelska i orange plasthörlurar. Vi satte oss på den öppna övervåningen och även om solen lyste svagt behövde man linda schalen runt huvudet pga kyliga vindar.
Tyvärr växlades den utmärkta engelska informationen med gnisslande fiolmusik (kanske renässansmusik) på hög volym vilken var rent plågsam att lyssna på (inte bara för ljudkänsliga mig). När vi hade passerat floden Arno tog mörkmolnen över och regnet jagade oss en trappa ned. Slut guidning, dvs vi hörde inget mer då det inte fanns någonstans att ansluta hörlurarna.
Sen var det då dags för en snabb lunch, för min del varm macka med Mozzarella, Pomodoro (tomat) och Oregano (jo, det fanns ett litet grönt salladsblad också).
Cocacola dricker jag vanligtvis aldrig men tyckte jag behövde lite extra energi. Den var nästan lika dyr som mackan. Kul iaktta folklivet, speciellt gatukonstnärerna som passerade.
Några steg till så var vi framme vid den magnifika katedralen Santa Maria del Fiore där folk trängdes med sina paraplyer trots bara enstaka stänk. Väggarna var täckta av hundratals, kanske tusentals konstverk, varav jag fångade denna fina madonna i en nisch.
Paradisets Portar, namngivna av Michelangelo men skapade av annan konstnär i brons lyste som guld och dem måste jag ju föreviga.
Inte läge att gå in där redan :).
När vi hade tittat in i kyrkan och beundrat konstverken där samt handlat lite i shopen en trappa ned precis bredvid en berömd mans grav (Filippo Brunelleschi) gick vi ut och fann tornet som kallades Terrazze. Naturligtvis trampade vi de 414 trappstegen upp till toppen. Efter 20 steg fyllde mjölksyran våra ben och hjärtat dunkade i 190, men på något mysko vis tog vi oss upp.
På vägen upp stormade det och regnade otrevligt men precis när vi steg ut på terassen lyste solen strålande klar.
Ni ser molnen lämna staden bakom praktfulla Duomo. Åt alla håll var Florens lika vacker med dessa härliga italienska tak, bilden nedan tagen bara halvvägs upp.
Det är liksom lite svårt att begränsa sig för där fanns så otroligt många vackra motiv för min lilla digitalkamera. Jag måste bara visa en utsikt till...
...och en till.
Kyrkan som framträder heter Santa Croze och bredvid den stod en staty av Dante. I bakgrunden ser ni floden Arno.
Väl nere på marken hade kön som ville in till tornet växt till flera hundra meter (säkert pga vädrets förbättring). Vilken tur vi hade. Vi vandrade lugnt vidare och i varje kvarter fanns kulturskatter och folkliv att njuta av.
Denna fina karusell snurrade på Piazza della Republica, där det också uppträdde många gatukonstnärer, bl.a mannen i stark blåst som lockade mig till skratt. Hihi, går inte alls att förklara, bara måste upplevas.
Nästa mål var bron Ponte Vecchio men på väg dit gick vi lite fel och fann en massa annat intressant för öga och kamera. Men nu får det räcka så jag avslutar inlägget med den fascinerande bron i kvällssol.
När solen gått ned fann vi en trattoria och åt en trist middag. Vi var för trötta för att leta rätt på ett ställe med roligare menu. Istället blev det en Toblerone innan vi äntrade sista tåget hem till vårt hotell i lilla staden M.
3 kommentar(er)
