Grannens pampiga solros.
Men helt klart är att när regnet och kylan kom i lördags var det skönt att kunna återvända till staden. När det blåser nordostliga vindar över sjön rakt mot stugan är det faktiskt inte så mysigt. Ett tag kan man kura inomhus med katterna och vara glad över att de gillar varandra så här mycket.
Annars är det inte så ofta de finner ro så nära varandra, men när regnet vräkte ned utanför gick det bra.
Jag bestämde mig snabbt för att flytta hem med dem och satte igång att packa. Men då fann Tusse en ny plats att vila på :), i mammas fina spegelbyrå från 30-talet.
Innan jag åkte hem fick jag också riktig närkontakt med gäddan, som låg och solade sig under bryggan.
Efter helgens fester kom ett visst höstvemod över mig, i måndags var jag redo att kalla det höstdepression. Tankar om att jag inte har något jobb att gå till och inte någon uppgift i samhället gnagde inom mig. Det var riktigt plågsamt ett tag. Men det gick över ganska snabbt.
Min tillvaro är ändå ganska fullbokad numera med orientering, New Friends aktiviteter, i veckan caféträff och i morgon grillkväll, lilla trädgården, bär- och svampplockning m.m. Nog räcker det till, sysselsättning saknar jag inte.
Igår kväll blev jag helt plötsligt inbjuden att vara med på TV-dokumentärinspelning. En vän till mig som gillar dans har med flera andra blivit utvald till djupintervjuer och hemma-hos-reportage, vilket ska resultera i en serie om danslogen Täfteå och dess arrangör och publik som ska sändas nästa år någon gång.
Vännen E, dansant fågelskådare som här njuter av livet och snart kanske också blir TV-kändis.
Han bjöd mig och en annan vän, också logdansare, på middag. Vi lagade mat tillsammans, åt och pratade på med kameraman, ljudkvinna och producent närvarande i hela tre timmar. Tufft, men jätteroligt och en alldeles ny erfarenhet. Jag tyckte det gick ganska bra att vara naturlig. De styrde samtalet in på dans, singelliv och relationer men annars fick vi bara vara oss själva och prata på om allt möjligt. Jo, vi dansade lite också, jättekul:)!
Nu är verkligheten sådan att de filmar för fullt, tror det skulle bli 200 inspelade timmar som sen ska klippas ned till 5 entimmesavsnitt. Det är alltså inte alls säkert att vår middagskväll visas, men min vän E, som är en av dem som de följer, får vi säkert se i programmet. Och kanske kommer det en liten glimt på mig och kompisen också, om vi har tur.
2 kommentar(er)
