Denna mjukt vackra snöformation hänger på staketet mot grannen precis utanför min ytterdörr. Jag tycker att snön liknar fårskinn och är glad att jag hann med innan allt rasar ihop i en tråkig snöhög.
Solen når aldrig ned till min altan så här års men ute på cykelbanan finns den. Det sägs att eskimåerna har massor med ord för snö och jag börjar förstå dem efter att ha iakttagit de senaste dagarnas nedfall, dunsnö, lapphandskar, pudersnö, en variant med små små kulor mindre än pärlsocker förutom vanlig snö (vad nu det är:)). Och nu också fårskinnsnö. Och då har jag inte nämnt den snö som faller i varmare temperaturer.
Folk trängs, stressar och handlar det sista dessa dagar. Själv har jag bara hämtat ut ett paket på OKQ8. Jag passade på att köpa ett glasspaket där också efter rekommentation från en granne som tyckte det var olidligt på stormarknaden. Dessa små gårdsinnevånare får illustrera julhandlandet i sista minuten.
Solen finns där precis vid takkanten och skickar en härlig ljuspelare rakt upp. Kanske den kan anas, kanske inte. När man tittar intensivt på något länge blir man osäker på vad det är man ser.
Jag skyndar mig iväg med kameran för att fånga den låga solen. På vägen ännu fler snöstaketformer, strax utanför Ersbodakyrkan.
En bit bort, vid en öppen altandörr, utspelar sig ett familjedrama (jag gissar). En ljus röst i en tonårings kropp skriker ut sin frustration och förtvivlan samtidigt som personen går fram och tillbaka över snön. Inomhus står troligtvis en äldre person med mera bastonad stämma som försöker lugna. Jag håller för örat som vätter åt deras håll och går så fort som möjligt iväg samtidigt som jag känner medlidande. Jag tycker synd om henne/honom som upplever sig vara tvungen att skrika så gällt och högt. Det lönar sig ju aldrig, den andre hör oftast inte orden utan bara skriket som ju gör ont i även en icke-inblandad förbipasserande. Fast det kanske är när orden inte räcker till som man behöver skrika för att förmedla sin känsla. Huuh, jag ryser över familjegräl.
Jag är nämligen uppvuxen i en familj där åtminstone två av medlemmarna ofta höjde sina röster, jag var inte en av dem. Det är så skönt att nu få fira jul i ett sammanhang där man kan vara trevliga mot varandra, där det finns en vilja att lyssna, bry sig lagom mycket och må gott tillsammans under julen.
Ute på slätten hann jag upp solen och fann denna massiva rök på Mariedalsidan som jag gissar beror på kylan och inte är ett resultat av eld.
Längst till vänster syns vattentornet på Mariehem. Dit hade jag faktiskt tänkt flytta men istället hamnade jag här vilket jag alls inte ångrar.
Inte kallare än -15° mitt på dagen men det blåser så jag vänder om och promenerar fort hem till min varma lya. Ett brinnande träd får mig att stanna på viadukten över Ystarvägen.
Där ser vi även ljuspelaren som sträcker sig rakt upp mot himlen. Lite religiöst behöver vi väl denna tid, inte bara julmat och julklappar, eller hur?
Apropå mat, en vän undrade varför jag inte skrivit något om julbordet i fredags. Hmm, jag har faktiskt inte mått så bra för jag åt alldeles för mycket och av sånt som jag borde undvika viss av tidigare erfarenhet. Men det var ju så gott, så otroligt gott, det godaste julbord jag ätit även om jag saknade lite grönt.
De hade lagt upp småbitar av laxpaté, lax tartar, rökt röding m.m. och jag tog nog för många av dessa småbitar. Och efterrätterna, mmm, bärmousse, chokladmousse, pannacotta i små byttor så jag tog alla tre..... Jag fick inte magsjuka utan gallbesvär med smärta och illamående dagen efter för att inte tala om natten efter ....stön!
Idag, onsdag, har jag ätit min första normalstora lunchportion, en delvis varm sallad, och jag mår hyfsat. Inte lika bra som innan julbordet, tyvärr, men...så kan det gå:(.
Ute sjunker temperaturen, är snart nere på -20º och kallare än så har de lovat. I morgon tänker jag åka till familjegraven och tända julljuset, gissar jag får plumsa i snön för de har knappast trampat upp en stig just till förfädernas grav. Jag får se om lyktan syns ovan snön eller om den också begravts. Osmakligt eller lite kul:)??
0 kommentar(er)
