Barbro S

Gammlia Julmarknad
Ju äldre jag blir desto roligare blir det med traditioner, märker jag, och en relativt ny för min del är att besöka julmarknader. Jag tror det var första gången ifjol som jag ordentligt besökte Gammlia julmarknad. Jag har väl svept förbi någon gång emellanåt tidigare, men ifjol då regnet krävde paraplyer av oss besökare gick jag där länge med en väninna som bl.a. gillade att prova hattar.

I år var omgivningen så mycket finare då snön bäddat in allt vackert vitt vilket verkligen ökade julstämningen.  Mitt sällskap i söndags bestod av män och kvinnor från singelföreningen New Friends, en lagom stor grupp på sju personer.

Här på väg bort från värsta trängseln. För er som inte är bekanta med Umeå så är Gammlia ett hembygds- och friluftsområde med massor av gamla byggnader, flera muséer, caféer och en vacker damm som denna dag var frusen, annars brukar där finnas sjöfåglar av olika arter.

Ett av de många fina husen.

Mycket folk var där på marknaden och massor av varor bjöds ut till försäljning.

Nästan för mycket. Jag kan bli stressad av att det finns så mycket fint att beskåda, så istället för att välja något att köpa avstår jag för jag kan helt enkelt inte bestämma mig. Ibland är jag i köparflöde också så det varierar. Denna dag blev det bara två smycken, men så här i efterhand borde jag förstås ha köpt mer för det är ju fint hantverk som inte bjuds ut i vanliga affärer. Tur då att vi även nästa helg ska på julmarknad:), då på Forslunda.

Mest för de små bjöds också på tur med häst och vagn.

Så fin Pålle. Jag får sån lust att gå fram och krama honom/henne men det törs jag ju inte göra bland så mycket folk. Tänker förstås på min barndoms nordsvenska Dolla.

Fint julpynt gjort av halm bjuds det här.

Förutom allehanda ting fanns det också marknadsstånd för törstiga och hungriga.

Just här stannade vi inte utan vi passade på där det bjöds gratis dryck. Först en dutt svampsoppa med både trattkantareller och röd trumpetsvamp. Värmande men inte så smakrik, har ett godare recept hemma. Sen fick vi smaka älgörtsglögg och den var riktigt god, kanske en aning besk.

Älgört växer som ett ogräs vid vägkanter tillsammans med rallarrosen, men dessa var plockade på renare ställen, sa försäljaren. Jag tycker det är jättebra att vi förädlar och gör goda saker av allt som växer gratis i vårt avlånga land, sånt ska man gynna. Tror ni jag köpte av glöggen? Nä, det var i början och jag ville inte bära på en tung flaska och sen glömde jag bort det, sorry:).

När det blev kallt kunde man gå in i värmen till den ljuvliga doften av nybakad mjukkaka.

Här handlade många, men inte jag. Det ångrar jag i och för sig lite för kakorna är fantastiskt goda med bara lite smör på.

En fikapaus i muséet vid bogserbåten Egil gav nya krafter för att fortsätta flanerandet. Vi gick även in på Bildmuséet och skådade några utställningar, bl.a. en med massor av bildäck från staden Detroit. Fotografier därifrån, om däcken kom så långt ifrån vet jag inte, men tvivlar:).

Fika kan man inte leva länge på. Hungern gjorde sig påmind och L köpte sig en god Kvarkenmacka med strömming och Cole Slaw (kålsallad på svenska) i tunnbröd, men jag drogs till den långa kön där Suovas och kantarelltoast bjöds till försäljning. Gissa vad jag köpte? Ett glas varm lingondricka ingick och allt intogs på renskinn i en beigebrun tipi vid öppen eld. Mums!

Dessa rosa ljusinstallationer störde mitt julsinne men lite kul är de väl kanske ändå.

Lägg märke till den lilla reflexfiguren till vänster, de små brukar gilla rosa, flickor i alla fall. Hoppas det är en grabb, förresten. Någon måste protestera mot denna rosa inramning av småtjejer, eller hur? Det finns så många andra fina färger som passar båda könen, fattar inte varför just rosa fått sådant uppsving. Inte är väl småkillar lika omgivna av ljusblått som flickorna är av den rosa färgen?

En liten utvikning när marknadsbesöket för vår del närmade sig sitt slut.

Jag följde med L genom skogen som tack vare snön var sagoaktigt fin ner till Skogsbrynets höghus, byggda på 60-talet, Umeås första eller möjligtvis andra höghusområde. Där såg man tydligt att Nu tändas tusen juleljus i vår lilla stad. Det blev visst en sammanblandning av en psalm och en sång av Gunnar Viklund:).

I dessa höghus sålde jag lotter när jag var ung tonåring. Minnena är ljusa, de flesta var nog vänliga. De som hade smala hotfulla skyltar med Bettling förbjudet vid sina ringklockor skrämde en del, men vi ringde naturligtvis inte på de dörrarna.


#1 - Chia Eriksson

Stämningsfullt och vackert. Men mycket folk så i vissa stånd var det svårt att se vad som erebjöds.

#2 - Agneta

De flesta är fortfarande vänliga :-) Jag bor i huset bredvid detta sedan snart 14 år... Vacker bild!