Barbro S

Frostad värld

Ytterligare ett nytt landskap när jag tittade ut i morse. Träden hade frostats in på ett otroligt vackert sätt och eftersom himlen lyste ljust blå sprang (jo, jag springer nerför trappan i alla fall) jag ut med kameran och fick mig några nya motiv.

Skatorna satt högt uppe i björken och många knäpp behövdes innan det syntes att det var en (ibland två) fåglar  däruppe.


Mitt lilla fula körsbärsträd hade i alla fall vackra grenar idag.


Lite mera i närbild.


Jag vill avsluta min lilla berättelse om Barbro på högstadiet. I nionde klass försvann alla problem eftersom man på den tiden delade in nians elever i olika klasser efter intressen (och till viss del betyg). Barbro kom i 9g1, gymnasieförberedande stod g:et för, och alla mobbarna hamnade i andra klasser. Hon minns inte ens att hon mötte dem alls fast de gick i samma skola, mobbingen upphörde helt.

I nian lärde hon känna trevliga, intelligenta, roliga killar som var hur lätta som helst att umgås med, mer eller mindre pratsamma förstås, och det är den enda klass hon verkligen skulle kunna tänka sig att återse för en klassträff. Då de bara gick ett läsår tillsammans hann de inte lära känna varandra så bra, men nian minns Barbro med glädje.

Och sommaren innan, sommaren 1969 var helt underbar. Familjen hade flyttat till en nybyggd villa på Västerslätt, ett typiskt villaområde från 50-60-tal, hösten 1968 och Barbro hade fått nya kompisar, bl.a. en ett halvt år yngre tjej som blev hennes nya bästis. Tillsammans med henne lärde hon känna ungdomarna på Stråvägen och Vallmovägen, faktiskt mest killar, och de umgicks hela sommaren, tältade på grönområdet intill villorna, spelade pingis, cyklade runt, småflirtade och bara hade jättekul. Den sommaren sken solen jämt, åtminstone minns hon det så.

Tillbaka till nuet, någon kattvakt har jag inte lyckats finna än, så det blir nog att stanna hemma, vilket inte gör så mycket. Jag tycker att nattens dröm var ganska talande. Jag drömde att jag hade förberett toast med svampstuvning på och så kom där en glad kvinna i blont lockigt hår med röda kläder som ville bjuda på bruschetta, italiensk tomatröra på baguette. Solen lyste på henne och himlen var klart blå. Jag som befann mig i en beige-grå tillvaro tyckte det var lite onödigt då jag redan hade min förrätt, men samtidigt såg ju hennes erbjudande lite lockande ut, så jag var beredd att smaka båda.

:) för mig är i alla fall drömmen talande, jag kan både ha resan och vara utan den, "no big deal". Det känns ganska skönt att kunna ta emot tillvaron så. Ha en trevlig avslutning på veckan, nu kryper termomentern neråt igen, just nu -17°.