Barbro S

Nytt År - Nytt Decennium
Snart kan man ana solen på himlen, molnen har luckrats upp och då kallar luften på mig för dagens motion. Traktorn har precis skottat här utanför så det blir broddar på. Sovande katter vid element lämnar jag inomhus då de blivit väldigt utehariga.

Nu har jag snart bloggat ett år och den ursprungliga tanken att visa min konst har nästan övergivits till förmån för fotoutmaningar och att hellre visa fina fotografier. Däremot funderar jag på om jag kan fortsätta att visa det vackra i naturen. Jag menar, hur många fina snöbilder vill ni se? Några till hoppas jag för här kommer gårdagens skörd.

Så här såg det ut när jag öppnade dörren igår på årets första dag. Jag måste erkänna att det inte var så tidigt utan ganska mitt på dan (fest nyårsafton, ni förstår!).


Lite senare förevigade jag julgransljuset inbäddat i lätta snöflingor.


Jag ska försöka stoppa in små berättelser från mitt liv, får se om jag klarar det. Mitt nuvarande liv är trevligt men ganska händelselöst jämfört med min tidigare, betydligt mer aktiva tillvaro. Men jag går tillbaka ända till tonårens början.

Det var en gång en liten flicka, hon hade stannat i växten några år tidigare och när hon, som vi kan kalla Barbro, började högstadiet var hon inte mer än 148 cm lång. Märkligt nog var hon stolt över att vara lite annorlunda, det visade sig att hon var kortast på hela Grubbeskolan. Det var inte längden  hon senare blev mobbad för.

Från årskurs två till sex gick hon skola i Hissjö, en mil från föräldrahemmet. Tillsammans med sina jämnåriga kamrater blev hon bussad dit varje dag så inte skolan skulle behöva läggas ned, annars fanns Grisbackaskolan bara tre km från byn där Barbro bodde. Hissjöskolan var en B-skola, dvs där var två klasser i varje klassrum, hennes klass bestod av 7 flickor och 2 pojkar, av den snälla, ganska tystlåtna sorten.

I högstadiet ökade elevantalet till 30 och klassen bestod av 15 tjejer och 15 killar. Hur roligt som helst med tanke på möjligheten att bli förälskad. Så spännande! Charmigast var Mats, han log och pratade med henne som var så blyg i början och plötsligt stod det i dagboken "Jag älskar Mats" med stora bokstäver. Han var nog bara en trevlig kille egentligen och inte alls intresserad av den lilla, oansenliga flickan, men någon eller några veckor svävade hon på fantasins moln.

Där fanns också en pojke, bara lite längre än henne, som hade börjat snegla på hennes grönbruna ögon och ljusblonda hår, och så småningon märkte Barbro hans uppmärksamhet. Bl.a. hade han skrivit hennes namn på sin kautschuk. Några dagar senare stod det i hennes dagbok "Jag älskar Rolf".

Nä, gu' så generad jag blir, törs jag verkligen publicera det här? Visserligen har det gått 42 år men inuti mig finns väl alla tidigare Barbroar kvar, åtminstone ger de sig till känna ibland.

Nu går jag ut i verkligheten för att få frisk luft och motion med stavar.
#1 - Frogprincess

Jag kan inte få nog av vackra vinterbilder.

Och visst kan du publicera det. Ska bli spännande att fortsätta läsa.

#2 - Frogprincess

Tack för berömmet på min sida :-)



Nej, det är inga fasaner som ligger och kurar i snön, vi har faktiskt haft förmånen att ha ett gäng rapphöns som gäster här i ett antal år. Skygga små rackare och flyger så fort de ser mig.