Snön har gjort världen så otroligt vacker, jag ser fotomotiv överallt men det är ju så inninordens kallt för bara fingrar. Kanske tur för då fotograferar jag inte så mycket så det inte blir för många bilder att välja bland. Idag är bara -17° men det blåser ruggigt. Jag har just varit på en delvis riktigt skön promenad, med rätt kläder så, men bilderna jag visar tog jag i förrgår. Snön har gett lyktstolparna mössor och de flesta är som vanliga gammaldags ryssmössor i vitt fårskinn men en del har lite tuffare stuk, som denna smurfmodell.
eller denna ett slags bakåtvänd keps kanske man kan kalla den.
Här har vi trippelmodeller utanför Vårdcentralen på Ersboda. 
Jag gillar speciellt stuket på motorvärmarhatten till höger.
Promenaden gick vidare ut på Ersbodaängarna som bjöd på en fin vy.
Jag har så många bilder att jag nog sparar en del till ett senare inlägg.
Nu vill jag istället berätta hur det gick för Rolf och Barbro. Han hade ljusbrunt hår med lång snedlugg, bruna ögon och fräknar på näsan precis som hon, den blonda. Så länge de fick vara ifred spirade förälskelsen med små medel. Rolf fortsatte visa Barbro uppmärksamhet, han sökte hennes sällskap i och utanför klassrummen, visade intresse för olika uppgifter de haft och hon svarade blygt på hans frågor.
Men de fick inte vara ifred, de som senare skulle bli hennes mobbare började störa fysiskt med knuffar och småslag samt hånfulla kommentarer och Rolf var inte stark nog att hålla dem ifrån sig, inte heller hon. Eftersom det var första förälskelsen blev allt sådant så betydelsfullt, det fanns ingen tidigare erfarenhet att luta sig mot utan de bara led och gled åt olika håll. Han ville säkert höra till killgänget och hon kunde bara passivt iaktta vad som hände.
På Grisbackalogen deltog de i en danskurs och fick där lära sig dansen två-ett. Jag har alltid kallat det foxtrot men det är tydligen en betydligt mer avancerad dans. Båda två ganska osäkra, lite blyga, småkära men fast beslutna att lära sig dansa, men så satt där mobben på bänkar längs väggarna, kommenterade, retades och när dansen var slut gick de hårt åt Rolf såg Barbro från sin tjejsida och han bjöd aldrig upp mer. En känslig ålder och knäppa kompisar, flertalet äldre killar som kanske aldrig lärt sig dansa utan bara avundsjukt iakttog de som försökte. Vem vet?
Mer blev inte av den förälskelsen men Barbro och Rolf har i alla fall gått sida vid sida uppför kyrkgången på Backens Kyrka. De hade nämligen en modern konfirmationspräst som tyckte att det skulle gå en tjej och en kille bredvid varandra och eftersom de två var kortast fick de gå först. En speciell känsla att i kyrkan få gå bredvid den hon tyckte så mycket om. Små stunder av lycka.
Rolf gick ett tragiskt öde till mötes, redan som 16-åring fick han en svår sjukdom och dog av den kombinerat med en olyckshändelse. Jag vet inte alla detaljer för vi förlorade kontakten redan efter åttonde klass, men jag minns honom med värme och sörjer ibland att vi aldrig fick hålla hand någon längre tid.
5 kommentar(er)
