Så sakteliga har jag börjat att pynta inför advent. Det gäller att ta det lugnt för att inte stressa upp sig, men varje år drabbas jag av extra surr i huvudet (tinnitus) även om jag inbillar mig att det för varje år blir mindre. Idag gav jag upp och satte mig i soffan för att vila när jag tappat ner en fin men inte speciellt dyr ljusstake i golvet.
Jag spelar en gammal LP av Queen "A day at the races" och försöker ta det lugnare. Ganska direkt infinner sig en stark känsla av saknad och jag tänker på min mor som dog i juletid för flera år sen. De första åren var den här tiden jättejobbig men med tiden minskar sorgen även om man inte tror det när det smärtar som mest. När jag tillåter mig att känna känslan, saknaden efter henne, så släpper den efter några tårar på kinden.
Jag tycker så mycket om mina känslor. Det låter kanske konstigt men när jag blev utbränd försvann också en stor del av känsloförmågan och när de nu kommer igen är det som att möta gamla efterlängtade vänner. Jag lever mer när jag känner. Och märkligt nog minskar surret i huvudet när jag tar emot känslorna. Invecklat men intressant.
Åter till pyntandet. Julgranen blev så fin av snöflingorna att jag inte vill förstöra den genom att sätta upp utebelysningen redan, väntar ett tag.
Jag hade sån tur i år; min bror har skog några mil utanför stan och jag brukar få hugga mig en julgran där men årets tidiga snö och kyla gjorde att jag gruvade lite för att åka dit. En dag förra veckan ser jag att det avverkas i lilla skogen här bakom, bl.a. rök en fin liten grandunge som min Tusse gillar.
Jag ringde firman, blev kopplad hit och dit, men till slut fick jag tala med Ingrid, arbetsledaren, som gav mig löfte att få ta en av dessa granar. Ett betydligt större träd låg ovanpå så jag blev lite orolig men den första lilla grangren jag tog tag i visade sig tillhöra en helt perfekt gran för min altan. Det var inte alls svårt att få fram den under jätteträdets stam. Ibland ska man ha tur:).
Inomhus väntar jag ännu en dag med att ta fram adventsljusstakarna och -stjärnorna, men en fönsterängel från Rusta unnar jag mig. Den är betydligt finare innifrån för ute ser man bara en grupp av ljus och inte alls vad den föreställer, men jag kan i alla fall njuta av den när jag sitter vid mitt köksbord.
Jag önskar er alla en fin första advent.
0 kommentar(er)
