Jag hade en kusin som fick diagnosen schizofreni i 20-årsåldern, då var jag ganska nyfödd, tror jag. Han var den ende i släkten som hade studerat på universitet men slutade när han blev sjuk. Jag, som hade läshuvud, som det hette, fick ofta höra "-Akt dej så du int blir som L-G" när jag läste mycket. Jag gillade att läsa och studera men som ni förstår var det inte populärt i familjen. I bondefamilj skulle man göra rätt för sig, hålla sig hel och ren, inte förhäva sig m.m. enligt Jante. Som tur är har vi ett öppnare och mer tolerant samhälle idag även om mycket återstår.
I fönsterbrädan hukar två amaryllisknoppar. Jag köpte löken billigt på ÖoB (priset är skillnaden, går jag omkring och sjunger för mig själv:)) där den låg inklämd i en alldeles för liten plastpåse. Nu har den varit fri i två dygn och jag kan ana att den är på väg att räta på sig för att så småningom slå ut till en vacker vit julamaryllis.
Novemberkylan håller sig kvar, enligt yr.no minst tio dagar till, och jag tycker redan att vintern har varat för länge. Så här tidigt brukar ju snö och blia omväxla varandra. Katterna vill inte ut men jag tvingar dem till en språngmarsch från ytterdörr runt hörnet och några tiotal meter till innan de rusar uppför kattrappan in till värmen igen. De liksom jag vill nog helst gå i ide ett tag.
En vanlig syn dessa kalla, blåsiga, mörka dagar.
För att förhindra sådana tankar har jag idag så smått börjat med adventspyntet. En röd gardin, två tomtar och en glittergirland lyser nu upp mitt hem. Jag är på gång!
Gosedjur!
I morgon ska jag äta lunch på stan med en väninna och till helgen blir det premiär för ostprovning med olika viner till. Det blir fest tillsammans med New Friends på Umedalen, passande plats med tanke på hur jag inledde detta inlägg:). Eller är det ett osmakligt skämt??
0 kommentar(er)
