Ute regn och rusk, höststormarna sliter löven av träden och inomhus så skumt utan ljus. Jag sitter här med en blåsvullen hand inlindad och inplastad efter tisdagens operation då min favvodoktor Richard tog bort plattor och skruvar som suttit där sen jag bröt armen för 2,5 år sen. Jag är alltså stålfri och det kommer nog att kännas skönt så småningom, men just nu är jag lite svag och eländig. En av värktabletterna, Arcoxia, gjorde mig igår så yr och dizzie att jag hoppat över den idag och bara kör Alvedon forte, än så länge känns det bättre.
Nu passar det bra med några bilder från en utflykt förförra söndagen då solen sken och vindarna var goda. Vi skulle gå Nydala runt som visst är ca 9-10 km men vi styrde istället färden till M:s fina kolonistuga där vi umgicks och fikade utomhus länge. Så länge att värdinnan nästan blev less på oss (visst:)?) och försynt föreslog att vi skulle gå tillbaka. Ingen lyssnade utan vi satt kvar i solen ett tag till men så småningom trängde höstkylan in i våra kroppar och vi valde promenad framför stillasittande. 
Denna fina rönn växte på koloniområdet.
Totalt gick vi nog lika långt som om vi valt Nydala runt och trots nya walkingskor anpassade för mig (enligt Löplabbet) kändes det i knäna.
Inte minst för att jag tog alla foton på hemvägen, halkade därför efter gruppen och var tvungen att småpringa då och då för att hinna fatt. Springa är inte bra för mina knän, meniskkänning trodde en som visste lite om knäsmärtor.
Men det var ju så fint och så mycket att fotografera... och efter lite vila i hemmet gick det faktiskt över. En sån här liten väg lockar till fler promenader i höst. Vi var så många att cyklisterna nog blev lite irriterade för att vi tog upp hela vägen, men vi i New Friends har så mycket att prata om och så trevligt jämt att vi alls inte tar åt oss av ilskna ringklockor:).
Lilla bäcken som fyller på stora Nydalasjön. I närheten en holk där jag i somras såg en ivrigt matande rödstjärt. Betydligt större fågelaktivitet än just denna höstdag då bara enstaka fågelkvitter hörs förutom L:s mobil som har måsskrik som signal. Den har lurat mig mer än en gång:).
I somras skrek här storlommen så vackert och vemodigt, knipor med en massa ungar gled förbi och...jag saknar fågelskådningen!
En som också gjort sitt för i år och lagt sig till vila.
Apropå fåglar så har nu i morse två småfåglar flugit in i min inglasade balkong trots att alla fönster var stängda. Om jag säger så att mina katter var snabbare än jag så vet ni vad som hänt. Jag har nu ringt till vaktmästaren så han ska komma och täta där de nu tar sig in. Det verkar som att de är ute efter den gula ulliga isoleringen, kanske de gör vinterboningar åt sig.
Min tumme har ingen riktig känsel utan det är bara sockerdrickepirr i den. Lite läbbigt, men även det går väl över så småningom. Jag önskar er alla en fin helg, ska visst bli sol här omkring i alla fall.
1 kommentar(er)
