konstbarbro

Höst

Kategori: Grisbackaänget

Den här tiden blir naturbilder fort inaktuella. Den här bilden togs för en vecka sen på vår innergård.

Lite regn och blåst så faller alla löven ned på marken och trädet står naket kvar. Det är en hägg med vacker kopparfärgad bark, fin även utan löv.

Den dagen som var så solig och fin var jag på väg till en fågelskådarutflykt mot Hamptjärn till fast vi vandrade åt andra hållet längs Tavelsjöleden.

När vi körde dit passerade vi min gamla by, Grisbackaänget, som förändras till oigenkännlighet. Än står tre hus kvar, Sundlings, Vestmans och Esbergs, alla tre har jag varit inne i under mina barndomsår även om inte så ofta. Ingen bor där längre utan de används väl som servicehus till de som arbetar med godsbangården och de nya vägsträckningarna.

Min pappa var bjuden på kalas hos Ville S och jag fick följa med. Hemma hos oss drack vi aldrig alkohol men här bjöds det på snaps. Jag tror pappa tog en men när någon fyllde på hans glas tittade han på mig och blinkade samtidigt som han hällde över spriten i ett tomt glas som stod bredvid. Oj, vad jag gillade min pappa då, vi var liksom i maskopi:). Det är ett roligt minne från det huset, sen har jag ett tråkigt från när vi besökte fru S och hon låg mager i kökssoffan döende i cancer. Detta hände slutet 50-och början 60-talet.

I huset V bodde en av mina barndomsvänner och där var jag lite oftare. De hade två jättesöta pekingeser som var så roliga att leka och gå ut med. Minns mest att vi höll till utomhus.

I det sista huset bodde en bondefamilj med två äldre söner, mer i mina bröders ålder så de var inte intressanta alls. Farbror A var lång och smal och tant ..(äsch, har glömt hennes namn) var rejäl och rund, riktigt rolig att retas med ibland eller om det var hon som retades med oss barn:). Men i det köket minns jag att det luktade ladugård och det gjorde det aldrig hos oss. Inte mycket till minnen att bygga en bok på, men i bloggen går det ju att skriva vad som helst (nästan).

I skogen var så vackert, mossklädda stenar som i en riktig trollskog.

På ena sidan stigen reste sig Nyåkersberget och på den andra sidan porlade Kullabäcken stillsamt slingrande nedanför branta nipor. Mycket till svamp fann vi inte, någon enstaka blek taggsvamp och så den ståtligt fjälliga taggsvampen med lite kraftigare smak. Inget för mig men vännen E gillar dem.

Vi fick äntligen syn på kungsfågel, denna Sveriges minsta fågel, bara 9 cm, som är så svår att upptäcka. Nu hade vi turen att hitta två eller tre ungfåglar som flög och hoppade omkring i en liten tall länge nog så vi kunde studera dess gula hjässa och bli absolut säkra på att vi funnit rätt art. Lycka!!

Efter min barndomsby kommer Forslundagymnasiet där de bland mycket annat odlar så goda tomater. Jag handlade inte där men har funnit dem på en liten butik i stan, Meretes.  Konstigt att inte Coop vill saluföra våra lokala tomater. De är mycket godare än de ekologiska från Holland eller Spanien. Denna utvikning bara för att jag vill visa en bild på min egen tomatplanta ännu långt från mognad.

Så här såg de ut i måndags, nu hänger de på lina i mitt soliga badrumsfönster i väntan på att rodna :).

Mer om denna utflykt senare. Ha en skön helg. Idag mår jag bra då jag varit ute i skogen, hittat kontroller och några enstaka kantareller samt jättefina stora blåbär som ännu är goda.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: