Barbro S

En mörk man
"Du kommer att möta en mörk man" är väl en av de vanligaste föreställningarna om vad en spåkvinna ska säga. Åtminstone förr. Om de säger så idag vet jag inte. Men i onsdags kväll mötte vi i alla fall en mycket mörk man.

Jag och min ugglekurskompis L åkte iväg till Degernäs för att leta rätt på den spelande hornugglan själva då kursen blev inställd pga skadad kursledare. Inte förrän efter nio infann sig det rätta mörkret och då hade vi efter flera försök kommit fram till en plats utan störande ljus (däremot hördes trafikbruset från E4:an). Stjärnhimlen var vacker men inte lika magnifik som förra veckan, det var kanske mörkare då, och jag fick lära mig känna igen en ny stjärnbild, nämligen Orions Bälte.

Vi stod där i mörkret alldeles ensamma då en bil kom körande mot oss. L som var klädd i grönlysande reflexjacka ställde sig synlig så vi inte skulle bli påkörda men denna bil passerade inte utan körde upp bakom vår och bromsade in. Lyktorna släcktes och sakta öppnades dörren. Bländade såg vi ingenting men så hördes en släpig röst: -Hör ni något? 

Fullmånen är från en annan kväll men bilden ger förhoppningsvis stämning.

Helt trygg kände jag mig inte då han steg ut ur bilen som en svart silhuett. Inga kännetecken fanns om vi skulle behöva beskriva honom. Lugnt fortsatte han prata om uggletillgången och vi visade intresse. Jag har nyss sett de tre Milleniumfilmerna på TV och förväntade mig nästan att han skulle hålla i någon form av tillhygge och hota med våld, men han var ju bara ugglespanare som vi:).

Jag ska alltså inte se sådana filmer, men alla har ju pratat om dem och böckerna, som jag inte heller läst, så nu när de dök upp på SvT:s söndagstablå vågade jag mig på att titta. Spännande som tusan och visst höll jag händerna för ögonen ibland men storyn grep tag i mig. Det är efteråt som de otäcka reaktionerna kommer. Jag har mått dåligt mer än vanligt när jag ska sova sen dess. En natt för några dagar sen vaknade jag av att jag tvärt skrek "Salander" med häftig hjärtklappning som följd.

Nu något helt annat, nämligen min fina tulpanbukett för att få slappna av:).
Blommor skänker glädje och harmoni till skillnad..

Vår mystiske besökare gav oss tips om ett ställe längre fram i byn Stöcke där vi kunde få höra en hornuggla så vi satte oss i bilen och åkte iväg. Där fanns tyvärr en traktor som bullrande körde fram och tillbaka. Den upptog liksom ljudutrymmet. Efter en stund kom den mörke mannen efter i bil och eftersom byns hus lyste upp litet fick jag en glimt av ett ljust ansikte med mustasch under en svart mössa. Så så mörk var han inte:).

Tror denna tulpan nästan skulle lysa i mörkret med sina fint mönstrade kronblad.

Mer finns inte att berätta om den kvällen mer än att vi till sist fick höra en pärluggla spela.

Helgen närmar sig och morgondagen erbjuder kurs i tidskriftsproduktion genom Umenejdens Skrivare och Vuxenskolan. Sen blir det också tjejmiddag på söndag eftermiddag vilket jag ser fram emot då jag slipper laga maten. Trevlig helg till er alla!