Barbro S

Ormmöte på Hässningbergets topp
I söndags besökte några NF:are Hässningbergets naturreservat som ligger mellan byarna Skravelsjö och Klabböle någon mil utanför Umeå. Vi följde vandringsleden upp mot toppen med bara lätt stigning och behaglig takt i ca 1,5 km. Där bänk fanns slog vi oss ned och beundrade utsikten över nejden.

Fint med mossor, lavar, vindpinade tallar och här och var lite döda träd som det ju ska vara i orörd skog. Här ett läckert trädspöke som väl kunde passa i en Sagan om ringen scen eller?

Man kan nästan höra trädet sucka över sitt öde att aldrig få lägga sig ned och vila någon gång:).

Utanför toppstugan var det redan upptaget och inuti ville vi inte sitta då vädret var för fint.

Istället fann vi en stor härligt mossbelupen sten att vila och fika på. H kan anas sittande på stenen strax höger om stugan.

Efter pausen såg vi oss omkring och fann massor av stora fina blåbär som ville bli plockade. I ett naturreservat får man inte ta med sig någonting, varken sten, gren, lav eller mossa men bär och svamp får man plocka. Jag gick en bit bort, tur tycker jag så här i efterhand för ganska nära stenen vi suttit på fann H som kanske inte lockades av blåbären som vi andra en svart orm alldeles stilla.

Jag var tvungen att peta försiktigt på den för att se om den levde och det gjorde den som synes med huvudet lyft redo för anfall. Något tydligt zickzackmönster syntes inte men det finns en svart huggormsras också.

Den är ganska liten om ni jämför med lingonriset bredvid men inte desto mindre hotfull. Jag tog förstås massor med bilder men vågade inte gå så nära så ingen blev jättebra. Istället visar jag fler av de halvbra jag tog:).

Här kan man se att den är lite bredare på mitten så troligtvis har den just svalt en sork eller liknande. Det kan också förklara att den var så slö och låg stilla tills vi hade granskat den färdigt.

Jag avslutar med en ormblick.

Det är för mig väldigt ovanligt att möta orm trots att jag så ofta är i skogen. I fjol såg jag två överkörda på Kullavägen men levande var det många många år sen jag mötte.

Vandringen neråt blev som väntat jobbigare för benen men var ändå ganska lättvandrat genom vacker gammskog.

Lysande tegelröda och mörkröda kremlor kantade stigen men knappt någon sopp. Jo, däruppe sa jag högt -"Nu fattas bara lite kantareller också." efter orm och blåbär och vips föll min blick på några blekgula svampar precis där jag stod:))). Blekta och delvis torkade men tillräckligt för att ge mig en god smörgås när jag kom hem.

Vi stannade till vid Klabbölebänken och såg ut över byn.

Vita plastmashmallows som vanligt på åkrarna. Kul ser det ut men inte är det vackert och allt annat än miljövänligt, tycker jag, med tanke på mängden plast som går åt.

Totalt gick vi 3,3 km. Vi var bara fyra men samtalet flöt på så lätt mellan det privata och det allmänna, från konkreta saker som svamp och utsiktspunkter till mer filosofiska resonemang om osynliga ting tillbaka till samhällsfrågor m.m. En mycket skön utflyktsdag var det och sen återvände jag till stugan, packade ihop, tog katterna med mig och är nu tillbaka i staden igen. 
#1 - Beppan

Så härlig utflyktsdag du haft! Ja - förutom ormmötet då kanske. Inte min favorit - men fina bilder blev det!



Bären/busken du undrade över är Rosentry.