En av många grillstugor.
Efter en kort promenad (700 m) från parkeringen till stugan (inte den ovan) gick vi ytterligare några steg upp på berget för att se på utsikten över staden. Inte helt lätt att identifiera höghus och master men Mariehems vattentorn och Stadskyrkan var enkel.
H, S och R
Att stå stilla en längre stund ger kalla fötter så vi styrde kosan inomhus där en skön eld värmde.
Målet för färden var förstås de goda våfflor som tillagas och serveras av ideellt arbetande inom Friluftsfrämjandet för bara 30 kronor inklusive te eller kaffe.
Där var många som ville samma sak så vi fick vänta en stund på våfflorna, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Har ni hört den förut:)?
Jag ser glad ut fast jag inte fått min våffla än men se hur nöjd S ser ut som redan fått sin.
En som verkligen tar sig an ätandet med njutning är R, här i dubbel upplaga, före och efter våffeltuggan:).
Visst ser det gott ut?
Efter denna orgie i våffelätande måste vi röra oss lite mer. Vi valde då att gå nerför pulkabacken.
Jag i rött/mörkblått och herrarna i svart, jeansblått och skogsgrönt. Stugan i bakgrunden har funnits sen jag var en liten flicka som med mina kusiner eller kompisar åkte skidor från hembyn Grisbackaänget, ca 3 km genom skogen.
Vi gick ned till bergets fot där det är enklast att lämna sina längdskidor för att sen gå uppför backen som är ganska brant.
Som ni ser är damernas färg röd:). S har ett jättesött litet reflexdjur på ryggen, tror det är en långbent mus men säker är jag inte.
Kraftledningen har inte funnits så länge. Den fanns inte när jag var liten, ej heller när jag var ung utan är ett senare påfund.
Sen återvände vi till stadens centrum, närmare bestämt kajen där vi alltid träffas inför våra utflykter. Undrar hur vår träffpunkt påverkas av det nya kulturhusbygget som ska vara klart 2014 men troligtvis påbörjas ganska snart?
En del av stadens kultur är statyn "Standing man" som ser så levande ut på Rådhustorget.
Någon har förbarmat sig och gett honom en grön mössa som värmer. Tveksamt om det behövs, men det känns faktiskt bättre inuti mig att han inte behöver frysa så. Jag tycker nämligen också synd om den nakna jättefina kvinnostatyn i Hagaparkens damm vintertid och vill ge henne lite kläder. Är jag ensam om det, är det knäppt?? Jag bara tycker så, jag gör det inte:).
Efter fotograferandet av mannen mötte jag M, som varit en aktiv kvinna i vår förening men som inte längre är med. Jag hoppas hon återkommer för hon gillar friluftsliv precis som jag och ju fler vi är som vill vara utomhus desto roligare.
4 kommentar(er)
