Barbro S

PPM-funderingar

Nu arbetar jag mig ned genom pappershögarna där jag lagt sådant som är jobbigt och går att låta vara ett tag. Bl.a. att byta en PPM-fond. Min hjärna som så gärna(!) arbetade med papper och siffror förr i tiden är så rostig numera när det gäller större tankearbete. Jag spänner alla muskler kring skallen så jag får kraftigt huvudtryck utifrån och det blir som en alltför trång hjälm med taggar inåt mot tinningarna. Så obehagligt och jag vill helst fly och göra något enklare.

Jag var emot denna premiepensionreform och nya myndighet från första början. Mycket bättre att proffs har hand om placeringen av våra pensionpengar än att vi amatörer ska ha det ansvaret. För några år sen skrev tidningarna att de som inget gjort utan låtit pensionspengarna stå kvar hos 7:e AP-fonden hade fått det bästa utfallet. Hur det är idag vet jag inte.

Själv har jag klarat mig ganska bra med mina fyra fonder ser jag i det senaste röda kuvertet. Den genomsnittliga pensionsspararen har haft en värdeförbättring på 12 % men jag har lyckats med 19%. Yippee! Eller överdriver jag glädjen nu, kanske:)?

Nu vill jag alltså byta ut den fond som gått sämst och då måste jag välja bland en massa olika på
www.ppm.nu . Jag vill ha en fond med etisk miljömässig inriktning i och för sig. Då kanske det blir lättare att välja. Jag har kollat in sidan en gång och gruvar för att ta en titt till.

Kanske inte mycket att klaga på men jag skulle vilja ha någon att fråga till råds. Och inte en fondväljarfirma som tar betalt, utan en vanlig kunnig person som kan ge tips. Just nu kom jag på en väninna som gillar att handla med aktier, kanske ska jag ta och ringa upp henne:).

Bara en snöhög bakom vår gårdslänga.

Men här är samma snöhög med min härliga granne L med sitt lilla barnbarn A. Illustrerande hur mycket trevligare det är med människor i sin närhet:).

Materien kan verkligen ta över ens liv, ju mer man har, desto mer måste man sköta om, märker jag. Ändå drömmer jag ibland om ett hus med många rum och en stor trädgård. Knäppt, eller hur? Inte blir det mindre att göra då. Men jag tror att om jag får uppleva/förverkliga den drömmen med någon jag tycker om i några år, 10 eller mer så kanske det sen blir lättare att flytta till något mindre. Och så sakteliga göra sig av med det materiella mer och mer tills det är dags att lämna världen och tiden. 

Ensam räcker det nog med den bostad jag har idag har jag kommit fram till efter noggrannt tänkande på de olika alternativen. Ändå är det rätt så roligt att åka runt och titta på olika hus, drömma sig bort ett tag och sen slå sig ned i sin fåtölj här på Glassgränd och vara nöjd med det jag har.

Till och med på mina promenader ser jag radhus här på Ersboda som ser lockande ut, alltid hörntomter så trädgården blir större och med skog eller annan natur bakom tomten. Den friheten behöver jag, vill inte vara inklämd på alla sidor av andras hus och tomter.

Lite frostig utsikt!

Två av bilderna är nya och de andra är från vackerperioden i slutet på januari då frosten förskönade all natur. Jag har faktiskt kommit igång med att sortera bland alla mina tusentals bilder. Augusti 2009 är jag framme vid nu och visst frestas jag av att visa en del av de ljuvliga sensommarbilderna från stugvistelsen men det är nog att plåga sig i onödan.

Först måste vi klara av februarikylan och förhoppningsvis få njuta av solvärmen på ren marssnö. Sen kommer april med smutsiga snöhögar och gråslask som en ljuvlig föraning om våren. Då kan jag börja visa gröna bilder, inte tjuvstarta redan nu:).

Jag önskar er alla en fin helg. NF-vännerna förlustar sig nu på Lottas men jag valde hemmets lugna vrå ikväll. På söndag ser jag fram emot att träffa dem då vi ska ha en utflykt till Hamptjärnsstugan. Hoppas kylan ger vika och solen strålar allt den kan på oss då:).