Känslan är att man är långt ute på landet fast där finns nog inga upplogade gång- och cykelbanor. Ur den synpunkten är det faktiskt bättre att bo på Ersboda. Alldeles tomt och tyst är det i storskogen (ljug:inte långt därifrån finns husen) och man kan föreställa sig mer eller mindre mysigt oknytt komma smygande:).
Beroende på hur rik ens fantasi är. Själv är jag nöjd med att vandra i stillsamt vacker natur utan att bli störd av bullrande skotrar eller farliga rovdjur. Hur kul det än är att få se älg, varg och björn är det enklast att det sker när jag befinner mig i bil eller på tryggt avstånd. Ja ja, jag vet att älg inte är ett rovdjur men de är väldigt stora:).
Jag tog bilderna igår när himlen var mer grå än dagens klarblå. Å andra sidan var det då behagligare temperatur för kamerafingrarna.
Snötyngda grenar, na na na na na....finns det inte en sång om det? Känns bekant.
Som sagt kan man inbilla sig vara i glesbygden om det inte vore för den rika förekomsten av gul snö:) som våra fyrbenta vänner lämnar efter sig. Se vilken fin kontrast hundägarens röda jacka är mot den nästan svartvita skogen.
Jag går vidare genom tunneln under Ystarvägen och så småningom ut på Ersbodaängarna där solen smeker min kind några minuter innan vägen på nytt viker av dit solen inte räcker fram.
Min unga granne V har tillsammans med sin svärmor startat företaget ANLITA och de ger ut ett fint annonsblad för Ersboda. Där skriver de bl.a. att när Ersboda byggdes och planerades på 80-talet lämnade man stora grönområden kvar för att ge en lantlig känsla åt området. Det lyckades de verkligen med. Jag som då och då drömmer om att flytta ut på landet kommer på att detta bostadområde är bäst :) så egentligen behöver jag inte alls flytta. Det enda jag saknar är vatten, en bäck med damm som på Mariehemsängarna önskar jag mig.
Det finns förstås många fördelar med att bo nära staden med sina affärer och kulturutbud. När jag bodde på landet sist, från 0 till 13 års ålder, låg min by Grisbackaänget bara tre km från stadens centrum. Så egentligen har jag ingen vana att bo i glesbygd fast jag växt upp i bondgård på landet.
Apropå grannar så kom för någon dag sen ovannämnda V helt plötsligt med en massa godsaker till mitt em-fika. Jag blev alldeles stum av vänligheten :). Läckra bullar med vaniljkräm, kakor och praliner på en söt kattservett, dessutom. Idag åt jag upp det sista. Jättegott var det. Stort tack, V!
Tyvärr är inte allt bra med Ersboda. En orm i paradiset är katthatet som är alltför utbrett för att jag ska kunna trivas helt. Om det skulle jag kunna skriva spaltmeter men eftersom jag vill ha en trivselblogg så undviker jag ämnet. Varje gång jag utsätts för klagomål från dessa otrevliga katthatare vill jag flytta. Än så länge bor jag dock kvar och hoppas av hela mitt hjärta att klagomålen någon gång ska ta slut.
0 kommentar(er)
