Det visade sig finnas ännu mera bär i år och vi fick en skön plockarstund i skogen. Där blåste så myggen kom aldrig fram och bären växte i en bergssluttning vilket gjorde att det var hyfsat behagligt att plocka för hands. En öppen fin skog att vistas i och här är A-C i färd med att fylla sina små turkisk yoghurt-hinkar.
Bären var stora och fina och trots dubbla pauser med mackor och gofika orkade vi inte ta hem så många som vi skulle velat, men nöjda med skörden var vi ändå.
Härligt när riset är så fullt med nyttiga antioxidantfyllda blå bär:)!
Egentligen var det meningen att vi skulle leta hjortron men blåbären stoppade oss. Till slut gick vi ändå vidare till myren som jag också upptäckt tidigare vid orientering (man hittar mycket då, inte bara kontroller:)) men där fanns enbart några få nästan övermogna bär. Däremot en massa kart av tranbär som passar att plocka i höst när frosten nupit dem.
Här är jag igen.
Jag börjar bli en vanlig bloggare som har med bilder på mig själv i nästan varje inlägg. Rackarns, så var det inte alls tänkt:). Min turkos outfit har många år på nacken men byxorna i stretch är ljuvligt sköna och passar så bra i skogen. När jag kom hem fanns där blåbärsfläckar både bak och på knäna men med såpa på torrt tyg fick jag bort det mesta.
Jag ville skriva om Norge men orden finns liksom inte. När jag kom till stugan efter förra inlägget och såg Rapport fick jag dåligt samvete att jag inte skrivit om det i bloggen men sanningen är att jag inte greppat det hela förrän på söndagkvällen.
Det fasansfulla hände när vi hade vår fest i fredags, då såg ingen på TV eller lyssnade på radio. På lördagen läste jag lite om det i VK, vår lokaltidning, men förstod nog inte omfattningen eller allvaret. Samma kväll skulle jag titta på Rapport men då åskade det så jag vågade inte ha på TV:n och på söndagar läser jag inga nya tidningar.
Nu följer jag med i VK och på Rapport och mår lika dåligt som alla andra, inte som de som drabbats nära självklart, men vi som förstår och ändå inte riktigt kan fatta hur en ensam person kan åstadkomma något så fruktansvärt tragiskt hemskt.
Nej, jag passar inte att skriva mer om detta utan att må ännu sämre. Som de skickliga talarna säger måste vi fokusera på att sprida det goda istället så kärleken ökar i vår värld:).
Som avslutning på dagens blogg visar jag en vacker nattlig vy från stugan kl 3.22 i natt när katten skulle in eller ut.
Jag får önska er alla en trevlig helg med fokus på allt gott som finns i vår värld.
0 kommentar(er)
