Nä, nu överdriver jag, men efter några dagar utan dator är det riktigt roligt igen. Igår och i morse har Tusse stressat några fåglar då han valt att helt oberört lägga sig under deras holk eller till och med kliva upp på holkens tak, den fulingen. Hela skogens fåglar har slutit upp för flugsnapparna och det har varningskvittrat som bara den fast jag hämtat hem katten många gånger. Till slut bad jag grannen skrämma iväg Tusse och det fungerade faktiskt. Han gick inte direkt tillbaka.
För att muntra upp min lille store katt som ju bara följer sina instinkter så fångade jag en fisk åt honom. När jag matade mörten passade jag på att stoppa en brödbit i en liten håv jag fann i lekstugan och två simmade glatt in men en hann ut innan jag lyft upp den. Kul!! Att det skulle gå så lätt hade jag ingen aning.
Detta är fjolårets mörtar vid bryggan och sen dess har de blivit lite för fräcka. När jag skulle bada förra veckan var några faktiskt framme och nosade på min stortå och mitt ben. Inte kul, faktiskt lite läbbigt att de var så närgångna. Så jag tyckte helt enkelt det var tjenligt att jag fångade en av dem:).
En balja fylldes med vatten så fisken fick simma en stund och visst blev katterna intresserade. Jag fångade också ett paddyngel så den fick sällskap:). Tusse började genast fiska med tassen och tog till och med upp fisken i munnen och jag lät honom hållas. Efter en stund ovanför vattnet stillnade fisken och Tusse tappade intresset. Desirée bara tittade.
Jag trodde den var död men la den ändå tillbaka i baljan för att tvätta av skräpet. Sen satte jag en kastrull på spisen, tänkte koka fisken och se om den dög som kattmat. Men när jag kom för att hämta den hade mörten piggnat till och simmade runt med paddynglet. Hmm!! Då gjorde jag helt enkelt som sportfiskarna, släppte tillbaka den i sjön. Den hade sluppit att smaka på deras krokar men istället mött Tusses klor och tänder så det gick väl på ett ut:).
Här är några andra som trivs i sjön, men mera på ytan. Se vad de växt på en dryg vecka och nu sitter de inte längre ihop med modern. Och alla sju är kvar:).
Men tillsammans vill vi ändå vara!
Vattenkvinnan som lurade mig till ett bad torsdags fast det var betydligt svalare än veckan innan är en gammal väninna jag känt sen början på 80-talet då hon var en kompis kompis. Sen ett längre uppehåll och så fann vi varandra igen någon gång i mitten av 90-talet och började så sakteliga umgås.
Jag klarar inte att kasta mig i som jag gjorde förr och som gör det enklare utan nu måste jag gruva och sakta vänja mig vid vattentemperaturen men till sist låg även jag i Kullasjön:).
Först hade vi ätit en lätt sommarlunch med äkta champagne, minsann.
Här serverar jag den ädla rosa drycken.
A bjöd på laxmackor till tunnbrödskakor och det smakade jättebra.
Till efterrätt svenska jordgubbar, årets första för mig och mmm, de är verkligen goda.
På torsdagen var det fint väder men sen dess har nordostvinden gjort det allt svalare, tyvärr. Det är ändå härligt att vakna vid sjön, leta sig en läplats och äta sina måltider emellan alla sysslor, såsom att plantera och sköta om alla växter, rensa takrännor, skaka trasmattor, städa m.m. som jag fyller dagarna med i längtan efter värme då solstolen ska tas fram och jag kan unna mig horisontalläge.
0 kommentar(er)
