Barbro S

Himlabrand

Solnedgången i förrgår var så dramatisk, eller hur?

Man kan inbilla sig ett vulkanutbrott eller som i Japan, ett kärnkraftverk som exploderar, så hemskt att jag faktiskt inte kan uttrycka det i ord, men så är det bara en dramatisk solnedgång över Glassgränd kl 17.30 en dag i mitten av mars 2011 :).

Vi får vara glada att vi bor där vi bor och tacksamma för allt vi är förskonade från här i kyliga nord.
Dramatiken på himlen är bara skönhet och ögongodis.

Idag har jag en hinna med-dag, men än har inte stressen från TV-köp och Barcelona-bokning lämnat mig. Det går inte riktigt att njuta av att vila och med vila menar jag att t.ex. läsa en god bok när jag dricker mitt eftermiddagste. I min hjärna snurrar alla småsaker jag inte har gjort.  Antingen måste jag göra dem alla, vilket i princip är omöjligt för det orkar jag helt enkelt inte med på en dag, eller så måste jag lyckas gå ned i varv så pass att jag struntar i om de är gjorda eller inte. Annars går det inte att må bra, ens korta stunder.

Musklerna runt mitt huvud spänner sig och trycker åt, tinnitus är plågsamt högt sus och jag är så rastlös. Helt enkelt så man känner sig när man har överansträngt sig för mycket, tror jag, när det liksom inte bara är en stor trötthet som går att vila bort utan lite mer. Det går snart över, det vet jag men jag vill att det ska gå över nu!!!

Effektivt var att tänka lite på Japan och så se Solsidan i repris på TV4Play för att bli glad över alla problem jag inte har:).

Det återstår att hitta rätt plats för alla sladdar till/från DVD och grammofon men det brukar gå bra bara man försöker. Jag önskar då och då att jag hade något teknikfreak i släkt- eller vänkrets men jag kommer inte på någon. När jag var ung och arbetade på hotell och kontor var det jag som kunde apparaterna bäst. De ropade på mig när kassaapparaten eller kopieringsmaskinen  kärvade och oftast kunde jag fixa det, men det var innan datorerna och den digitala revolutionens tid.

Där ligger jag i lä men i början av den tiden arbetade jag på Blå:s huvudkontor och då hade jag i alla fall Sven eller Jorma att fråga när jag behövde hjälp med PC:n. När det gällde lönesidan hade vi support från Käll-Data, tror det var Janne som var klippan där, han kunde allt:). Jag gillar att lära mig men nuförtiden är det omöjligt för en lekman att kunna ens hälften av de funktioner som finns i datorer, TV, kameror etc. och det är frustrerande:(.

Skönt då att det i min omgivning finns coola katter som inte alls bekymrar sig över annat än vädret och sina egna behov, mat, kel, ut och springa om det nu ville blåsa lite mindre samt vila, mysa, tvätta sig och busa runt med leksaksmöss och annat som bjuds hemmavid.

Jag försökte få dem att båda titta rakt in i kameran som de gjorde så fint  precis när jag kom men lilla apparaten gör dem lite generade som synes:).

Hoppas ni får en härlig helg. Själv ska jag våga mig på lite dans, på Ersboda Folkets Hus där orkestern Black Jack spelar. Med vännerna i New Friends förstås:).