Barbro S

Renar på vägen
Som jag nämnde sist hade vi den stora turen att möta renar på vägen hem från vårt besök i stugan. Glädjen blev stor, ungefär som när man var liten på besök i djurparken och där plötsligt dök upp något vilt djur i den stora inhägnaden som tidigare sett så tom ut. Bromsa in, fumla fram kameran och knäppa, knäppa, knäppa innan andra bilar kom och störde.

Bilar kom, en del tutade, men de fick passera och renarna var ändå kvar:). Så det blev några närbilder också.

Undrar om denna med reflex är ledarrenen? Det fanns en till med rött halsband men de övriga var oklädda.

Och här kommer en till, härligt nära även om jag förstås luras lite med beskärning av bilden:).
 
Det här avståndet är mer sanningsenligt.

Fjolårets majblomma pryder mitt bilfönster.

Bara en till:).

När vi åkte vidare återgick de alla att slicka på vägen, ska visst vara saltet de gillar.

Fler djurupplevelser fick vi igår på ugglespaningen. Typiskt att det blåste kallt även denna kväll, vinden lockar dem inte att spela direkt. Men på en liten skogsväg bortanför Dåvamyran hörde vi det perfekta ugglelätet, ett dovt Hoo :). Precis som en uggla ska låta lät den, berguven som häckar där sen flera år tillbaka enligt vår guide.

Efter det massor av lottlösa stopp efter mörka små och lite större vägar norr om Umeå då tystnaden bara stördes av någon förbipasserande bil och förinspelade pärluggeläten för att ev locka till svar från den tysta, mörka skogen. Natthimlen var magnifik med oändligt antal stjärnor. Fantastiskt fint, i staden ser man bara de ljusstarkaste så inte visste jag att där fanns så många. Karlavagnen är den enda stjärnbild jag kan identifiera, och den var lätt att finna.

Den här kursen har bara en brist: de verkar inte vara så intresserade av fikapaus. Jag sa till förra gången och fick göra det igen igår innan det blev av. En del stannade utomhus och drack sitt kaffe stående, vi andra mer bekväma satt kvar i bilvärmen och åt/drack vår medhavda matsäck. Sju minuter tog fikapausen!!!

Vi fick vår belöning vid sista stoppet, ganska nära Ersmark, där vi irl hörde det typiska pärlugglelätet som vi redan hört från ledarens mobiltelefon flera gånger under kvällen. Detta var lägre, längre bort och inte helt lätt att uppfatta, men jag kunde höra lätet tydligt ett par gånger och då blir vi ugglespanare så lyckliga. Det var inte bara en utan flera pärlugglor som spelade.

I morse tjugo i sex, jag hade väckts av katterna, hörde jag det igen, alldeles utanför mitt sovrumsfönster. Och visst, det satt en skugga i tallen, delvis dold bakom grenar. Kikaren hjälpte inte och så flög den iväg. Märkligt! Det var ingen dröm men så konstigt ändå. Tänk om!

Jag hann också besöka frisören igår och blev så nöjd med nacken att jag var tvungen att fotografera mig själv.

Så roligt att mitt tunna hår med bra klippning kan se så tjockt ut. Ingen permanent har jag kvar för det var 1,5 år sen sist jag gjorde små lockar i mitt spikraka hår. Bilden är dessutom inte tagen direkt jag kom från frissan utan vi hade promenerat länge i gårdagens starka blåst.

Önskar er alla en fin helg. Morgondagen innehåller bl.a. boule på inomhusbana.
#1 - Anna-Lena

Tänk att du kom så nära renarna. Fantastiska bilder! Och frisyren är jättesnygg!!!!! Jag har samma frisyr :) fast ingen lugg och jag var till frissan i tisdags. Bra frisyr för oss med tunt hår.