Det var roligt att få återse Florens i alla fall. Jag tycker det är en alldeles underbar stad och återvänder gärna dit. Om ni inte följt mig så länge kan ni titta tillbaka till de inlägg jag gjorde om min Toscanaresa 2010. Här är ett av dem.
Både Florens och Pisa har var sin flod liksom vi i Umeå. Här ser ni Umeälven från Strandpromenaden på norra sidan. Det finns en gång- och cykelväg på Tegsidan också men den lämnar älven då och då för hus och parktomter och har därför inte fått något etablerat namn.
Gamla bron som byggdes 1863 är fortfarande en mycket vacker bro på vilande på stabila stenkistor. Visst kallas de så??
Jag går fram och tillbaka från Skavlan och datorn men nu är programmet snart slut. Det berörde mig starkt att lyssna till Björn Gustafssons berättelse om sin erfarenhet av att vara utbränd redan som 22-åring. Speciellt själva sammanbrottet kan jag leva mig in då det på ett sätt stämde överens med mitt eget även om det inte alls gick till så (!?). Jag tror att jag skulle må bra av att kunna berätta vad jag varit med om, men det går inte, i alla fall inte än. Jag kan nog säga att det är det absolut värsta jag upplevt. Det var inte en enskild händelse utan flera och en lång process som ledde fram till trasigheten.
Fullständigt lagad är jag inte än men så otroligt mycket helare än tidigare. Från början kändes det som om hela jag var ett öppet sår. Vägen tillbaka till friskhet och balans har varit lång och svår att vandra men blir sakta allt mer stabil att gå på. Positivt är också att jag nu inte är ensam längre. Detta illustreras av min sista bild för ikväll.
Ännu är snön inte kommen och gräset lyser grönt fast första advent infaller nu på söndag. Jag får önska er alla en fin adventshelg. Ute på Glassgränds gräskulle lyser granen julljusigt fin. Min egen lilla gran står grön på altanen och väntar på att få sin belysning. Det ska vi ta itu med i morgon:).
0 kommentar(er)
