Igår åkte jag med en vän till Häggströms Modehus i Lögdeå. Solen sken och dagen blev allt mildare efter en frostkylig morgon men vägarna är ännu isfria. Nu hade det varit roligt att visa en bild på det grå modehuset i trä som det står 1922 på med stora siffror lodrätt på väggen, vilket betyder att modehuset funnits sen det årtalet. Ganska länge, eller hur? Istället blir det ett nypon:)).
Be mig inte förklara varför, kanske för att jag gillar den klarröda färgen nu när naturen sakta blir allt mer färglös. Fint hade också varit att visa boningshuset på andra sidan vägen, ett grått mycket vackert hus med stuckaturer eller vad det nu kallas när det är dekorerat med snickerier i vitt. Vi gissade att där bodde modehusets ägare.
Min vän, som är en man (!), hade hört att där skulle vara betydligt billigare än inne i stan och de annonserar också om priser som ska ligga upp till 70% lägre på sin hemsida, men det märktes inte alls på herrsidans kläder så vännen köpte ingenting. Jag ,som inte har samma koll på märkeskläder, hittade däremot två tunna tröjor eller säger man toppar och en skön blus i viskos i militärgrönt till hyfsade priser, av märket Vila och Vero Moda bl.a.
En av jumprarna (ännu en benämning:)) hade samma färg som aronians fina höstlöv .
Jag tror expediten kallade färgen för korall men jag tycker den är mer mot hallonröd. Helt i min smak:)!
Vi åkte vidare genom Lögdeå och över (eller egentligen under E4:an) till Rundvik, en ort jag tror aldrig jag har besökt, faktiskt. Där finns många fina hus och havet ligger nära så jag tycker det är en mycket fin plats om man bortser från fabrikens förfulande industriytor. Men så avsides och så beroende de boende måste vara av ortens industri som väl gått i konkurs flera gånger. Jag medger att jag inte har full koll på det.
En gång kände jag en trevlig snickare som jobbade på Masonitefabriken i Rundvik och bodde med sina två små pojkar i Lögdeå. Han var ganska nyskild när vi träffades och ville nog ha en ny mamma till barnen men som 27-28-årig hotell- och restaurangtjej var jag nog inte mogen att flytta 6 mil utanför staden och ta mig an ett sådant ansvar.
Jag jobbade hellre ihjäl mig på Hotell Dragonen för deras otacksamma chef och en del av personalen, morr! Konferensgästerna, däremot, var trevliga och dem var det roligt att ge service:). Jag känslobearbetar min yrkesverksamma tid lite då och då här i bloggen, som ni märker. Men det ska vara tunna skivor av minnet så jag inte tappar balansen. När jag pratar för mycket om den tiden blir jag lätt dimmig i huvudet och det märks på olika sätt. Igår, t.ex. pratade jag med en kund som om hon var expediten och fast hon sa tydligt att hon inte jobbade där gick det bara inte in i min troligtvis uppstressade och lätt avstängda hjärna förrän hon upprepat sig. Så genant:)!
En bild med vatten på får illustrera detta. Det är en sjö och inte havet som vi befann oss nära, men blått och vått ändå.
När vi kom till Hörnefors tittade vi först in på Lenas Vägkrog men där hade de fem kötträtter på lunchmenyn så det var inget för oss. Slött, nog kunde de väl haft en fisk eller vegetarisk rätt på dagens meny? Så mycket bättre var det först inte på Vägkrogen vid macken nära E4:an men de hade många pizzor att välja på. Där fick vi ett mycket trevligt bemötande och god lunchmat bestående av en QuattroStaggioni-pizza utan skinka till mig och pannbiff till honom.
Solen fortsatte skina på vackra höstfärger och hus så jag hann också med en liten promenad ned till vattnet nära det gamla fabriksområdet. Där lyste vassen så fint med glittrande vattendroppar på. Betydligt vackrare än denna bild från Nydalasjön ifjol.
Ni får skapa egna inre bilder med hjälp av denna. Havsvågorna slog sakta in mot stranden, renfana och rölleka blommade på en komposthög eller liknande och i skyn syntes ett sträck, troligtvis gäss, flyga söderut i vacker formation.
Inatt var det ganska ordentligt kallt, vid halv tre när katterna väckte mig visade termometern på -4,8° och i morse låg is på vattenpölarna. Det får mig att avsluta inlägget med en isbild från ifjol. Detta är en bäck och inte en pöl men fruset vatten likväl:).
Nu är det dags att fixa till sig för kvällens caféträff. Vår kontaktsperson ska inte vara med ikväll men jag hoppas det blir många besökare ändå. I somras när han var borta i två veckor var det helt plötsligt få besökare så jag hoppas det inte blir likadant ikväll. Jag får i alla fall en skön cykeltur i skymningstid. Nu är himlen blekt rosa och grå skyar drar sakta förbi.
0 kommentar(er)
