Barbro S

Milano
Ute regnar det och den vackra vita snön blir till grått slask sakta men säkert på vägar och gång/cykelbanor. Regnade gjorde det också litegrann när vi besökte Milano den 14 oktober, fast det var så här fint när vi vaknade på hotellet i San Giovanni Lupatoto som låg 5 km utanför Verona.
Utflykten ingick som ett extraerbjudande när vi bokade resan, och eftersom vi aldrig varit i Milano åkte vi gärna med. Bussresan dit tog 2 timmar inklusive ett supereffektivt stopp vid ett matställe där jag köpte färskpressad apelsinjuice och brioche. När vi kom in till Milano var massor av gator avstängda så det tog ytterligare en halvtimme innan vi kunde gå av för att sen vandra på egen hand i några timmar.
 
Vi började med ett besök på Castello Sforzesco då det småduggade lite utomhus. Där finns Michelangelos sista verk, en ofullbordad staty som är en Piéta där Jungfru Maria håller i sin döende son, Jesus.
Beroende på från vilket håll man betraktade verket såg det olika ut, ibland var det tydligare att det var Jesus som stöttade sin mor Maria, inte tvärtom. 
 
En liten titt ut på slottsgården.
Blött på marken men regnet upphörde snabbt som tur var. Blommor lockar alltid mig, liksom katter. De fanns runt slottet men inte på denna bild.
När vi gick ut möttes vi av en pampig fontän.
Åt andra hållet fann jag en park som nog hade varit mysig att vara i men vädret gjorde att vi valde att vandra in mot staden.
Jag är nu en sån person som föredrar det gröna naturliga framför affärer och folk men ingen tid fanns för picknick om nu ändå solen hade valt att visa sig.
 
En stor affärs- och gågata ledde ner mot den vackra och mäktiga Duomen...
...där massor av ballonger just släpptes loss av folk som samlats på torget.
Vi gissade att det var Pridefestivalen som pågick just den dagen. Timmarna i Milano gick rasande fort och vi hann inte med hälften av vad vi hade tänkt. T. ex hade vi gärna åkt/gått upp på taket till Duomen och tittat på alla fantastiska statyer och andra skapelser som prydde den, men vi lyckades inte ens hitta ingången när vi väl började leta.
 
Till höger om kyrkan lockade oss en triumfbåge som visade sig vara ingången till en gigantisk galleria med säkert mycket exklusiva butiker. 
Vi valde att fönstershoppa och beundrade istället de fantastiska byggnaderna, glastaket och det rikt dekorerade golvet.
När vi gått igenom gallerian kom vi ut till en liten park där den berömde Leonardo da Vinci stod staty.
På lite närmare håll bjuder jag på en kärleksfull bild från duvornas värld:).
Foten tillhör den store Leonardo. Hade vi gått en bit till hade vi kommit till den berömda Scalateatern men inte ens det hann vi med. Man måste få i sig lite mat också. På bussen hade guiden pratat om en milanesisk specialité som min systerdotter absolut ville prova, Risotto Milanaise, även fast hon anade att den inte innehöll så mycket som vanlig risotto.
Men att det bara var gult krämigt ris kanske inte var helt väntat då den också kostade en del. Själv åt jag pizza till ett glas Prosecco och var så nöjd :). A bär sitt fina smycke gjort på Muranoglas som hon köpt dagen innan.
 
Restaurangen vi besökte hade ett trevligt namn.
Men den drycken avstod vi från på söndagen. Mäktig kristallkrona, eller hur?
 
På gågatan där vi satt stod även en fin gatuarbetare som fick ett bidrag av mig.
Däremot fann vi inte så mycket mer än just gågatan full av liv och rörelse. Så fort vi gick in på någon sidogata såg vi knappt folk alls utan bara trista hus med parkerade bilar utanför. Därför vann inte Milano mitt hjärta som de andra fantastiskt härliga italienska städerna, Florens, Venedig, Verona och inte minst Rom som jag gärna besöker igen.
 
Så här kan man också dekorera en gammal fin byggnad när den ska repareras.
Snygg kille gör reklam för klockor med tecknad byggnadsbakgrund. Ja, varför inte, det ser ju bättre ut än bara byggnadsställningar i alla fall.
 
Några fler bilder från Milano har jag att visa  men senare. Jag är i alla fall glad att jag hann med nästan hela resan innan årets slut. Så här försenad har jag aldrig varit med resebloggandet tidigare.