Barbro S

Verona del tre
Tredje inlägget om besöket i Verona från höstens resa. Bara att strosa omkring i gränderna bland alla kyrkor, statyer, gamla fina byggnader och torg var en upplevelse som gav mättnad många gånger om. När vi hamnade på denna innergård önskade min unga pigga systerdotter gå upp i tornet men jag sade nej för min del. I så fall hade hon fått gå själv men det ville hon inte.
Som tur var för det hade nog inte varit roligt att vänta och oroa sig för henne. Jag minns tornet i Florens som min reskompis lurade upp mig i. Det var roligt att komma upp och se den fantastiska utsikten efter 414 trappsteg men på kvällen när jag lade mig var hela jag som ett stort tomrum med ett litet hjärta som knappt slog. Då insåg jag att det nog var lite för jobbigt:). Klicka här om du vill se det tornet och det vi såg däruppe.
 
Tornet i Verona står på Piazza Erbe. Inne på borggården fann jag denna fina restaurang som jag hemskt gärna velat besöka senare på kvällen men det blev inte så.
Rödvitrutiga dukar har en alldeles speciell lockelse sen jag var på en liten mysig grillrestaurang i Las Palmas 1970. Det var längesen det:).
 
In och upp i Veronas Arena hade jag egenligen ingen lust till heller men valde att följa med A som inte varit där tidigare. Sist jag var där blev jag så höjdrädd men denna gång gick det faktiskt bättre. Det är faktiskt väldigt vackert där...
..och pampigt högt över huvudet på människorna.
Här tittar vi ned på början av affärsgatan som utgår från Piazza Bra.
 
Dagen gick fort och snart var det dags att återvända till hotellet med deras gratisminibuss. Vi hann med en Irish coffée på Piazzan medan dagsljuset bleknade bort.
Väl hemma på hotellet var det så roligt att prova de nya kläder vi köpt att vi glömde bort att äta middag. Det blev att senare länsa lilla kylskåpet på yoghurt och annat vi fyllde på första kvällen. Här provar A sin fina hatt och jag fotograferar henne i spegeln.
Det var speglar lite här och där så man kunde se sig själv i oändligt många upplagor. Jag försökte fånga det på bild men lyckades tyvärr inte.
 
Nu är det bara Milanodagen som inte är bloggad om. Värst vad tid det tar - vi kom ju hem för ca 2 månader sen:).