Barbro S

Besök på Älgens Hus
Här kommer det långa inlägget om besöket på Älgens Hus för en dryg vecka sen med massor av älgbilder jag inte kan låta bli att visa:).
 
Klockan halv tolv samlades sex personer från UMeGänget på kajen för att samåka till Älgens Hus bortanför Bjurholm i en by som heter Västernyliden. Precis när vi kom började en visning, först på muséet med en föreläsning av Christer som förestår anläggningen. Jag hamnade i raden längst fram och kände då att jag måste lyssna artigt på allt som föreläsaren säger. Det som då händer när jag står tyst är att jag drabbas av ett obehagligt huvudtryck som får mig att spänna mig och må allt sämre. En av mina arbetsskador som blev bestående, tyvärr. Som tur var utökades gruppen med många fler deltagare så jag kunde glida in längst bak och slapp då stå stilla.
 
Istället gick jag stilla runt, tog kort, bla. av storälgen nedan. Mystiska ljud hördes från denne skogens konung och jag tittade mig fundersamt omkring. Så småningom förstod jag att det helt enkelt var olika inspelade älgläten:).
Denna så vackra tjur med sin levande blick uppgavs väga 640 kg. Normalt var visst just kring 700 kg, en ansenlig vikt, men med sina långa ben hade de ingen svårighet alls att skutta över ett stängsel på 2,5 meter. Det ni!
 
Vi fick ta del av älgjaktens historia. Så här såg det ut när en älg var på väg att rasa ner i en gammaldags fångstgrop.
Otäckt, eller hur? Ännu ruggigare är kanske denna syn med en slagbjörn som är på väg att fälla en ung älg.
Nog med ruggigheter. Istället går vi ut till hagen där älgkalvarna finns, bara två till fyra veckor gamla är de.
Lite försiktiga var de först när hela hopen med klappsugna ville röra vid dem men snart lät de oss komma nära. Vi fick dock inte låta dem suga på våra fingrar för våra olika bakterier kunde göra dem dåliga i magen. En hade redan drabbats av det.
 
Märkligt att alla besökare var mer eller mindre blåklädda:).
Närmast till höger H, UMeGängets kontaktperson, administratör eller varför inte ordförande. Han gör ett jättebra jobb för vår grupp, vare sig vi kallar oss nätverk eller förening.
 
Åter till älgarna. Visst blir ni sugna på att komma dem nära? Därför bjuder jag nu på två gosiga närbilder.
Goda löv lockar.
Molly, Måns eller något annat namn på M. Mmmmjuka:)!
 
Så smart att få börja med de små. Någon rädsla för älgarna infann sig aldrig fast jag varit lite orolig för det. När jag någon enstaka gång sett dem i skogen, eller ännu närmare från bilen har de varit mycket stora och respektingivande. Nog har jag känt mig liten och ängslig och inte alls velat möta dem nära utan skydd. Här kände jag mig så trygg. Det kan nog bero på att deras storpappa Christer, farmens ägare, hela tiden var med.
Här är han med en ettåring som har ett namn som börjar på L. Lövruskor gillar de.
 
Jag klappade ingen av de stora men vackra S ur vår grupp hade inga problem med det.
Sen ropade Christer flera gånger ut mot skogen och ganska snart dök de upp, en efter en. Här kommer Isak, fyra år, en riktig baddare, vandrande mot utfodring och fotograferande turister.
Maten lockade mest, oss fick han på köpet. "Hörni, tjå er ett tag, jag måste få äta färdigt först", ser han ut att säga där han bligar på mig som ropat  -" Titta hit, titta hit" flera gånger. Tror ni på det:)?
Sen ställde han snällt upp på klappning.
Lite mutor i form av morötter och banan skadade inte.
Men bara Christer får mata.
 
Alla ville inte komma nära av olika skäl. Här är det M i vår grupp som håller sig utanför hägnet. När vi åt lunch senare berättade hon om ett dramatiskt älgmöte i sin ungdom.
Som tonåring hade hon varit ute i skogen med sin hund och plötsligt sett en älgkalv på ena sidan stigen. Snabbt uppfattade hon älgkon på andra sidan och kastade sig ner på marken. Hon visste att det är riktigt farligt att komma mellan mor och barn. Älgkon trampade ilsket runt henne men till slut kom hunden till hennes undsättning och körde iväg den rasande älgen. Jag rös när jag hörde hennes historia, vilken chock det måste varit. Hon poängterade att älgkon bara markerat runt henne med sina stampningar, inte skadat henne alls, men ändå!!!
 
Så här ser Isaks klövar ut, apropå.
Farmens ägare berättade att de har väldigt känsliga klövar. Ur säkerhetssynpunkt hade de lagt grus där vi besökare befann oss  vilket får älgarna att röra sig försiktigare. Tur det!
 
Efter en tid i vår närvaro vände stortjuren tillbaka till skogen. Så stilig han är när han älgar iväg mot friheten. Ja, det är inhägnat men verkligt stora arealer som djuren får röra sig på.
Kvar var ettårige Laban som visar en speciell ställning för att äta gräs:).
Ned på knä, hur annars ska man nå det saftiga gröna?
 
Mätta och belåtna av alla älgmöten men hungriga på mat vände vi in mot restaurangen där de flesta valde älgbuffén med gryta men jag nöjde mig med en vegetarisk burgare. Mycket fint och roligt fanns att köpa och jag kom hem med en ny tekopp med älghuvud på.
 
Älgens hus ligger mycket vackert till med de blånande bergen bortom.
En sista titt på älgkalvarna innan vi vände åter mot Umeå. Nu vilar de nöjda, alla fyra, efter sin insats för besöksnäringen.
Nöjda var också vi av en händelserik dag med för mig och några till helt nya upplevelser.
 
Ikväll har jag varit med andra ur UMeGänget på Gammlia där massor av veteranbilar, mer eller mindre blänkande, visades upp. Också det kul men nog föredrar jag älgar och naturupplevelser:).