I fredags däremot var vindarna ljumma om än starka ute vid havet i Holmsund dit jag och min vän sökt oss av olika skäl.
Han vill titta till stugan och jag vill vara i naturen så mycket jag bara kan och få andas frisk havsluft. Isen var nästan borta på första stället vi stannade och det kluckade så skönt när vågorna lyfte flaken.
Sen åkte vi vidare mot en båthamn där vinden friskade i ännu lite mer.
Mot horisonten blått öppet vatten men tittade man åt andra hållet var det mera isflak...
..men inte så man vill ut och jumpa på dem direkt:). Äsch, det har jag faktiskt aldrig gjort, inte ens i min vilda tonårstid då jag inte alls var så vild. Det kom senare:)).
Här ser man hur många som vandrat på snön och isen men nu går inte det längre.
Några sjöfåglar såg vi inte fast kikaren var med (den lilla) men jag läste att svanarna kom dagen efter. Så härligt att fåglarna är på ingående så man får ut och titta på dem:).
Här hemma är det verkligen jobbigt. Jag klagar men den som lider mest är förstås lilla Desiréekatten som inte blivit av med sin urinvägsinfektion. För några veckor sen gav jag henne en penicillinkur flytande morgon och kväll i 10 dagar. Hon blev bra men på bara några dagar hade hon satt sig utomhus och blivit kall så hon kissade smått och upprepat igen. Då provade jag med tranbärsjuice och värmedyna. Det blev lite bättre men så försämrades hon igen.
En liten isflaksbild till.
Jag blev ganska uppgiven, hade stora problem med att hålla henne inne när brorsan Tusse får gå ute så mycket han vill. Försöker jag hålla honom inne också jamar han upprepat tills jag närapå blir tokig så det är enklare att låta honom gå ut och in som en jojo. Suck!
I unga år hade jag också urinvägsinfektion och jag vet hur jobbigt det kan vara, ont gör det också, och det kan faktiskt bli njurproblem om man inte behandlar i tid. Jag kom på att i kylen låg förra vårens penicillintabletter som jag då inte lyckades få i henne. Hon kämpar emot som om det gällde livet, tyvärr, och jag får lite blodvite på händer och armar. I alla fall så fick jag i henne en tablett både söndag och måndag men den sista kampen var inte rolig.
Lite iskrusiduller på det:).
Jag kontaktade veterinären och han tyckte jag skulle kämpa på. På apoteket fann jag en fiffig tablettinförare som man kunde fylla med lite vatten varpå katten automatiskt skulle svälja. Den prövade jag i morse precis när hon vaknade. Plupp, hon hann inte ens protestera innan tabletten var svald. Yippée, så enkelt det var:).
En liten stund senare fann jag en liten fläck gråsörja med en pytteliten tablett i. Hon hade alltså spytt upp den....Så det var bara att trycka ned tabletten på det vanliga kampartade sättet. Hon ser så förvånad ut när hon sväljer men sen vill hon inte ha med mig att göra på ett tag.
Åååh, det är så jobbigt! Bara sju dagar till så är kuren slut. Redan har hon minskat sitt spring på lådan i alla fall. Jag håller badrumsdörren stängd för att hejda henne men jag måste ju ha öppet för Tusses skull och när hon ska göra nr 2, så ni förstår att inte heller det är lätt. Nä, nu har jag klagat färdigt.
Tillbaka till havet där is och snö påminner mig om spritsad grädde.
Så vi styrde genast kosan till Nisses Konditori där vi åt varsin macka på sudegsbakat jättegott bröd. Nej, ingen semla denna gång:).
Min bil är på reparation idag och än har de inte ringt att den är klar fast jag lämnade in den 7.30. Jag befarar att det blir en dyr historia men Kurre lovade ringa om det skulle bli hemskt dyrt, så kanske ändå inte...hmm!
0 kommentar(er)
