I lördags blev det en liten dagsutflykt för UMeGänget med hela nio personer till grannstaden Örnsköldsvik.
Se glada ut, bad jag, och det gick ju bra:). Förutom detta härliga gäng var det jag, fotografen, och så två som inte vill vara med i bloggen min.
Botniatåget var ganska fullsatt så alla fick inte sittplats förrän passagerare hade gått av i Nordmaling. Det hade snöat i Umeå på natten men bara lätt pudersnö låg kvar här och där. Jag trodde att jag reste mot värmen söderut vilket visade sig vara helt fel.
Visst är det vackert när husen klättrar uppåt berggsidorna. "Som en alpby" hade någons besökare förtjust sagt vid första mötet, fick jag berättat för mig. Den stad som mötte oss när vi steg av på Ö-vik C var betydligt vitare än vår norra utgångspunkt. Med sol från klarblå himmel och enstaka minusgrader låg snön kvar hela dagen också.
Med en liten annan vinkel möter man Paradiset.
Dit var många barnfamiljer på väg, men själv har jag aldrig varit på besök där. Ni kanske förstår att det är en badanläggning. Tänk att snurra i den rödgula ormen...huh..inte för lättyrade mig:). Orm i paradiset, det blir ju riktigt symboliskt!
Vi var lite småhungriga och letade oss till det rekommenderade myscaféet Reuterdahls, men där var det smockfullt och väldigt stimmigt. Det blev till att gå tillbaka en liten bit till EFS Café UH där vi lyckades hitta ett ledigt bord för nio (var ganska fullt där också). Jag beställde räkbaguette, te (som var en ny sort, jättegott med ingefära och honung) och frestades till att köpa en liten illröd macaron också. På Arlanda kostade en sån 25 kr, här tog de bara 14, men det räcker ju det också. Söt och god hallonchoklad men nog är en riktigt chokladpralin godare.
Efter denna förtäring var energidepåerna fyllda och vi vandrade (delvis halkade) vidare mot muséet. Som synes samsas höst och vinter ganska bra. Snö i oktober är för tidigt, tycker jag, helst bör den tina bort direkt, men å andra sidan blir bilderna ganska så fina.
På muséet var det vernissage för en ny utställning. Wow, utbrast jag, när jag såg de färgstarka konstverken och det var ju bra när det visade sig att konstnären stod i närheten. Lite pinsammare var det kanske för B som gick nära och tyckte något mindre bra om sytekniken (hon själv är en duktig sömmerska).
Eller så var det jättebra, för vips kom konstnären Fredrik Lindqvist och förklarade tekniken m.m. för henne. Det kanske blev ett livaktigt samtal för det är alltid roligt när någon har synpunkter på ens konst.
En trappa upp pågick en utställning om staden på 50-70-talet vilket gav oss alla en massa igenkänning.
Vad sägs om detta 50-talskondis? Mysigt, eller hur, även om jag tycker att tapeten är ganska så gräslig. Jag vet att de är populära nu, men jag behöver ju inte tycka om mönstret för det:).
Många gamla minnen väcktes av otaliga prylar från förr. Lillflickan i mig gillade klippdockor och den här var en av de finare. Av tjock kartong, inte de tunna som fanns i veckotidningarna även om de också var roliga att leka med:).
Pojkars intressen var också representerade. För de lite mindre...
...och för de lite större.
Jag vet inte vad H försöker göra, utmana eller mucka gräl eller..., men blicken hos knutten passar väldigt bra in i situationen.
Jag köpte mig ett litet randigt stressägg virkat i samiska färger innan det var dags att gå ut genom de fint dekorerade dörrarna.
Ute lyste solen fortfarande och vi funderade lite vad vi skulle göra härnäst.
Sakta strosade vi tillbaka mot centrum och passerade bl.a. pojken med fågeln. Just den titeln hade jag på en av mina tavlor som man kunde se vad den föreställde (till skillnad mot mina mer abstrakta motiv) men den såldes på en utställning i Baggböle Herrgård 2003.
Det är nog en örn pojken håller i med tanke på stadens namn. Rosorna runt omkring lyste fortfarande rosa trots flera svåra frostnätter men snart är deras saga all, åtminstone tills nästa års juni.
Shopping lockade och vi började med Cubus, en affär vi inte har i Umeå. Där var 30% rea på många varor och jag fann mig en lite glittrig kofta utan knappar. Några av de andra köpte nymodigheten skaljackor i olika färger, nytt i alla fall för mig. En Röda Korsets secondhand-butik fick också sista minuten-besök av oss då de stängde tre men vi gled in några minuter före. Massor av härlig prylar man inte behöver men kanske ändå vill ha. Tanterna log ändå vänligt men tittade lite på varandra i samförstånd så vi stannade inte länge:).
Jag höll på att glömma spindelmötet.
Denna fantastiska varelse med följe kom vandrande efter oss på gågatan.Som tur var vände vi oss om i tid!!! Tänk att gå på styltor så där, skickligt och absolut helhäftigt, eller hur:)!
Efter shoppingrundan var det inte så mycket tid kvar. Lite middag ville vi ju få i oss innan hemresan så den första restaurangen som kom i vår väg och hade öppet, Casa Mia, fick besök av nio hungriga umebor. Där erbjöds buffé för 99 kr plus dryck. Sallader, pizzaslices och många varmrätter men bara en enda för icke köttätande mig.
Jag fick tjata flera gånger innan jag fick en pizzabit utan kött på men till slut kom den...när jag just ätit upp efterrätten:). Nåväl, det gick det också, smaka ville jag ju även om det liksom blev fel ordning. Efterrätterna var många, friterade bananer, tre sorters glass, såser till, chokladmarängkaka m.m. småkakor vilket höjde betyget totalt. Lite smaklösa köttvarmrätter, tyckte B, men fann till slut en god köttfärsbiff, tror jag det var.
En kort promenad till stationen sen. Vattnet lockade mig en bit bort och jag fick med mig resten av gruppen att njuta av hamnen en stund.
Då började klockan närma sig 17 och skymningen tog sakta över dagen. Här får även jag synas på en UMeGängetbild med ca en fjärdedel av det totala antalet medlemmar i vår förening. Fler blir vi gärna:).
Ja, på Cubus handlade vi som synes. Precis innan vi skulle stiga på tåget som kom i tid visade sig den stora nattsolen, nästan fullmåne mot mörknande blå himmel.
Det får avsluta mitt lilla bildreportage från helgens utflykt.
0 kommentar(er)
