För nästan en vecka sen tog jag en tur till stugan i Kulla då det var en fin solig dag med lite vitt på marken. Sen dess har vi haft flera sådana dagar efter att betydligt mer snö fallit men just då var jag lyrisk över solen. Lilla stugan med nya uterummet ligger och väntar på vår- och sommarsäsong då den besöks så mycket mer.
Dörren hade tyvärr svällt av fukt, gissar jag, då den faktiskt satt fast och jag kom alltså inte in, bara till uterummet mitt. Visst har dörren varit trög tidigare men aldrig har jag behövt ge upp som då.
Visst blev nya taket fint? Jag är så nöjd efter att i många år oroat mig för murkna bräder och att fukt skulle ta sig in på vinden där vi aldrig är. Nu behöver jag inte oroa mig mer för det.
Småtallarna ska inte få bli så mycket större än så här är det tänkt, alltså som de största. Det blir lite insynsskydd på den öppna tomten så småningom i alla fall, men inga långa skuggor.
Ut i skogen på promenad gick jag.
Kvart i tolv hade solen den här höjden över tallheden.
Här kommer strålarna riktigt nära.
En stubbe fanns också att fotografera.
Mycket snö var det inte, mest bara frost som täckte marken och behagliga -3,5°. En bit bort förflyttades jag plötsligt till en helt ny världsdel, se skylten!
Någon som besökt Australien och tagit med den hem eller? Några söta koalabjörnar mötte jag tyvärr inte på min planlösa skogspromenad i lågsolen.
Däremot lite besvärlig väg för de som framför motorfordon. Ganska så blött är det nog under isen som nu lägger sig skyddande över sörjan.
För mig som gick sakta framåt var det inga problem att gå vid sidan av. Ett kvarlämnat lingon lyste fint klarrött i frostad omgivning.
Jag svängde av till min kära grop med fin akustik. Tystnaden är så lugn och fridfull därinuti.
Ett renskelett har legat där länge men nu syntes inget alls. Det vita dolde nog de små benrester som är kvar.
Låångt och brant är det upp till gropens kant men jag väljer att snedda ut till lilla skogsstigen som passerar.
En bit bort ligger ett annat skelett, av rostig metall, som en gång varit ett behövt redskap, gissar jag, men av någon konstig anledning blivit lämnat mitt i skogen. Jag har fotat det tidigare så det blir ingen bild på det idag.
En halvtimme senare när jag är åter vid min bil har solen sjunkit ytterligare och är snart borta.
Inga människor mötte jag men det var en skön vistelse i Kullafrisk luft innan jag vände åter mot stadens julstress. Alltså trafikmässigt köerna till och från Ersboda handelsområde som jag passerar innan jag kör in på parkeringen vid gula Glassgränd.
Idag har jag bakat lite, pysslat lite utomhus med ljusgirlanger som slutat fungera och tagit emot en härlig hög med färgglada julkort från vänner, släkt och bekanta. Så jätteroligt att få fysiska kort i sin brevlåda att sätta på kylskåpsdörren och njuta av i några veckor till.
0 kommentar(er)
