konstbarbro

Februarisol

Kategori: Min närmiljö

Idag såg vi för första gången blå himmel i februari någon längre stund. Så ljuvligt att få känna solens värme igen. Redan i lördags och söndag gick det att ana solen men dimslöjor och småmoln täckte den så ingen värme läckte ut. Plusgrader har vi ju ändå och det tinar som om det vore vår på gång. Härligt, men det är alldeles för tidigt här uppe i alla fall. Men vi är många som tvivlar på att det hinner bli en riktig snörik vinter i år. Senaste snöfallet kom i fredag - lördag och då gick jag ut med kameran en sväng.
 
Relativt nya skylten vid Ersboda Torg hade fått sig en fin snömössa.
Jag var ut och letade spår till veckans fototriss och hittade så jag blev nöjd. Inte långt från där jag bor känns det som om riktig urskog men det är bara mindre skogsdungar mellan husen. Ändå ett riktigt välplanerat område med mycket natur runt omkring det täta boendet.
Här har någon gått innan snöfallet men spåren anas.
 
En liten bäck en bit ifrån som inte frusit.
Nu några dagar senare är det mesta av den vita snön borttinad och det smutsiga grå har återvänt.
 
Men en bild till hann jag ta. En helt laglig cykelparkering, inte helt vanligt i denna stad där många cyklar :).
När jag kom hem efter promenaden väntade mina kära små katter på mig uppe på balkongen.
Även idag fick vi besök av grannkatten som nu upptäckt att det är varmt och skyddat på min balkong. Ja, någon värme har jag inte på där, men filt och värmesits á la liggunderlag har jag på katternas pelare och där satt han, tittade lite oroligt på mig. Tusse hoppade upp bredvid honom och för att undvika bråk sa jag till den lille Zorro att han nog skulle gå ned från vår balkong. Jag gissar att jag får se honom fler gånger så länge hans matte och husse inte fixar någon varm plats för honom att gå in på när de är borta.
 
Just nu fick jag ett mycket sorgligt besked per sms, att min käre lille Linus inte längre lever. Han var lillebror till mina katter och föddes ju hos mig samt växte upp de första 22 veckorna i min närhet. Efter det fick han ett nytt hem hos en barnfamilj på Grubbe tillsammans med storebror Tiger. De skilde sig i höstas och Tiger omplacerades då de inte längre hade plats för honom. Nu har också Linus lämnat dem pga akut njursvikt.
Här är han fyra år. Fast han inte bott hos mig på flera år är han nära mitt hjärta och jag sörjer honom, min lillekatt. Han var minst av de fyra och blev liksom aldrig helt vuxen. Sist jag träffade Linus var i september, tror jag, då det var lite turbulens kring var Tiger skulle hamna. Nu har familjen bara kvar sin äldste katt, Gaston, som är ca 15 år.
 
Linus blev 8,5 kattår vilket kan jämföras med nästan 50 människoår så han dog alldeles för tidigt. Jag hoppas att jag får ha kvar mina kära katter många år till då de är en så stor och viktig del av mitt liv.
 
Jag hade tänkt skriva om nyckeljakten och Stora Hotellet men kom liksom av mig. Kanske återkommer jag till det senare, kanske inte.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: