Mitt liv är lugnt och händelsefattigt just nu även om det blev lite drama idag. Lugnt för en person med utbrändhetsskador är ljuvligt då en del besvär minskar om än tillfälligt. Att få till ett permanent läkande verkar vara oerhört svårt. Jag kan ju inte bara sätta mig ner och göra ingenting tills alla besvär försvinner. Det går liksom inte. Men lite lugnare har allt tinnitus varit emellanåt och det är helt enkelt underbart när jag inte hör sus, tjut eller dova dån i skallen hela tiden.
Min vackra rosbukett som jag fick av vännen på Alla hjärtans dag vissnar sakta. Jag fotograferar de som är kvar men kameran lyckas inte med att återge den rätta röda färgen.
Mörkt passionsröda är de. Ett sätt att bevara slokande rosor är att klippa av det mesta av stjälken och sätta dem i en skål. Då piggnar de till och lyser upp tillvaron med sin skönhet och doft.
I ett försök att få fram rätt färg tog jag ut den finaste rosen för att fotografera i dagsljus mot vit snö.
Ja, kanske lite närmare sanningen. Med mig hade jag Tusse som känner lite vårrusning precis som fåglarna som nu kvittrar för fullt de milda dagarna. Plötsligt hade han hoppat upp på lilltaket ovanför dörren.
Bara ett tunt lager smältande snö som synes. Ivrigt spanade han ut över taken och gångbanorna efter fåglar och andra revirhotande katter.
Vad ser han? Inte vet jag :). Jag hade fullt upp med att fotografera hans rörelser. Allt närmare kom han då enda vägen ner är via staketet som avgränsar min entré mot grannens.
Här ser himlen nästan lite blå ut men det är helt fel då det grå har parkerat sig över vårt land, den delen där vi bor i alla fall. Idag kunde man ana något lysande bakom lätt uppluckrade moln men några solstrålar kom inte igenom, däremot lite mer ljus, skönt nog. Snart är det fyra veckor sen solen sist visade sig.
I morse hade vi besök av grannens katt som tagit sig uppför kattrappan och parkerat sig på mina katters plats. På den finns värmesits à la liggunderlag och tjock filt på det så han kunde värma sig. Jag tycker lite synd om honom då han släpps ut alltför långa tider utan möjlighet att gå in och värma sig så jag lät honom vara en stund. Mina katter var mest förvånade men jagade iväg honom efter ett tag.
När det upprepade sig till lunch gick jag iväg till hans ägare och påtalade att de borde ordna en varm plats för sin kisse att vara på de 4-8 timmar de är borta. Husse var ganska irriterad då jag inte var den första grannen som sökt upp dem, men när han förstod att jag är en verklig kattvän och inte vill annat än gott för deras katt lugnade han sig något. Han påstod att det var en bondkatt som var van att klara sig långa tider utomhus. Att de bott på landet. Ja, sa jag, men då fanns där en ladugård att värma sig i vilket är något helt annat än den ynkliga lilla frigolitlådan de har på sin altan. Han såg lite förvånad ut då jag sa att även jag är uppvuxen på landet med katter.
Jag vet inte om jag lyckades få honom att förstå att katten faktiskt plågas av kylan även om det "bara" är kring noll grader, men katten fick vara inne resten av dagen:).
Det är jobbigt att säga sånt där till folk man inte alls känner, men katten kan ju inte tala för sig själv så...
Lite snökonst från barnen i området :).
Den tredje delen i rubriken är nycklar och det handlar om en nyckeljakt som pågår här i Umeå. Snart öppnar det ombyggda Stora Hotellet som fått en helt ny stil. För att inviga det bjuder de in vanliga umebor (alltså inga vipare) att bo där den första helgen. Varje dag i ca 10 dagar gömmer de nycklar på olika platser i staden och lämnar ledtrådar var vi kan finna dem. Hittills har 25 nycklar funnits men ungefär lika många återstår. Jag vill verkligen hitta en av dem och då vinna en övernattning för två samt en trerättersmiddag på den nya krogen Gotthards krog som öppnar i samma hus.
Kruxet är att man får tillgång till fler ledtrådar om man har vänner på Facebook som också ansluter sig till letandet och det visade sig vara svårt. Ingen anmälde sig frivilligt när jag frågade på FB, men några vänner har gått med efter att jag pratat med dem på telefon och lotsat i hur man gör. Lite oklart från ledningens sida där. För att få tillgång till ledtråd nr 2 behövs fyra anslutna vänner (jag har tre hittills) och för att få se den sista ledtråden behövs totalt 8 vänner. Undrar ni vad jag pratar om? Klicka här så kanske det klarnar.
De flesta nycklar verkar hittas inom en timme (de släpps kl 12.00) men idag var det en (är fortfarande enligt hemsidan) som inte hittats. "En mötesplats för fiske eller fika". Jag tänkte på Bölesholmarna eller något fik vid älven, men kom inte på något. När jag i eftermiddag pratade med Å visade det sig att han utan minsta ansträngning hade fyra vänner anslutna och då fick vi tillgång till ledtråd nr 2 om en badplats umeborna håller kär och ett tak som såg ut som en hatt. Han ville inte ut och leta, men jag fortsatte tänka och kom på en plats jag ofta besökt med UMeGänget vid Nydalasjön.
Lite hattliknande, eller hur?
Ivrig satte jag mig i bilen och åkte dit, intalade mig att det bara var en liten utflykt i naturen med tillgång till frisk luft, men oj, så spänd av förväntan jag var :). Jag hade tänkt parkera en bit bort och gå men parkeringsplatsen var oplogad så jag körde nästan ända fram. Ingen var där, enstaka joggare mötte jag, men helt ensam kunde jag gå ut till mötesplatsen för att leta en nyckel.
Jag letade och letade, den skulle hänga under taket, men ingen nyckel fanns kvar, bara ett avklippt snöre så jag gissade att jag var för sent ute. Luften var ljuvlig vid sjön och jag tog en stilla promenad. När jag vände åter kom en taxi i ganska hög fart med tanke på vägens art och parkerade ännu närmare än jag gjort. Ut klev en lång man som bestämt gick där jag just varit. Jag sneglade nyfiket för att se om han skulle hitta den jag inte lyckats finna, men även han såg ut att gå bet. På hemsidan har ännu ingen sagt sig finna nyckeln och många kommentarer finns om människor som varit där och letat. Spännande! Nyckeljakten fortsätter ännu några dagar och jag hoppas :)!
Så, mer spännande än så är inte mitt liv, men lite kul har jag ju. Som ni vet är det här min trivselblogg så eländet behåller jag för mig själv. Just nu mår jag i alla fall riktigt bra. Ett bra avsnitt av Big Bang Theory med många skratt uppmuntrar mig alltid.
2 kommentar(er)
