Jag sitter helt lugnt och redigerar bilder till nästa inlägg om konsten i Barcelona när plötsligt hela världen därute ljusnar. Det känns som om det är första gången i år som solen verkligen lyser. Det blir så otroligt fint med blå himmel och kritvit dunsnö. Snabbt är jag påklädd och går ut med kameran. Det är - 13°.
Kvar sitter de oätliga äpplena på grannens träd.
Närbild på snöstjärnekluster som täcker ölandstokens grenar.
Innergårdens bollpilar är nu snöbollpilar :).
På andra sidan gården ståtar grannen L:s perenner med nya vackra snömössor.
Tänk att det är massor av snöstjärnor som hakar fast i varandra och bildar alla möjliga former tills vind och ev "blia" förstör. Blia är bondska för plusgrader som tinar snö, om ni nu inte visste det :).
Sen lagar jag potatisbullar med sojafilé till lunch, äter den i lugn och ro innan jag åter tar på mig ytterkläderna för en längre promenad. Då har solen försvunnit och dimma börjar fördunkla dagen. Ca 35 minuter är jag ute ändå för att få lite frisk luft och lätt motion. Jag känner verkligen hur mycket jag längtar efter solljus och kommande solvärme. Januari är en tung månad, men det är bara att stå ut och njuta av glimtarna som idag.
Igår var jag och systerdottern på Bildmuséet och besökte där en utställning som jag varmt rekommenderar. En stor kub i rumsformat av speglar är uppbyggt på sjätte våningen. En anställd står utanför och ser till att bara en person i taget kan kliva in genom spegeldörren. Man får ta av sig skorna och lösa saker som kan tappas.
När jag steg in tappade jag däremot nästan andan av förundran. Speglar i alla riktningar gör att man ser sig själv i en grönaktig rymd oändligt upprepad åt alla håll. Helt fantastiskt! I mitten sitter en gunga och sakta går jag dit och sätter mig. Det var lite läbbigt att gå på ett golv som såg ut att sträcka sig massor av våningar ned men att gunga kändes bara härligt. Riktigt narcissistiskt att få se sig själv ur alla vinklar och att verkligen få möta sig själv utan störande omgivning. Det är konstnärens mening, enligt en artikel i VK. Thilo Frank heter han. Har du möjlighet, gå dit och upplev själv!
Sen gick vi in till centrum och åt en jättegod lunch på Rosegarden som ligger i nya Utopiagallerian. Buffé med läckra sushibitar av många varianter och sen flera asiatiska varmrätter att välja bland. Naturligtvis äter man lite för mycket, men sushin var ljuvligt god. Och ikväll blir det tårta hos brorsonen som fyller halvjämt.
Den här bilden tog jag förra veckan när det var fullmåne strax före kl 17. Jag längtar till när dagsljuset räcker ända till dess.
Lyftkranarna från äldreboendet tävlar med fullmånen om starkaste ljuskälla.
0 kommentar(er)
