Efter en supermysig film "Te med Mussolini" som utspelar sig i Florens med omgivningar vill jag återvända till dagen vi besökte Urbino på vår resa i regionen Marche. Vi hade bara några timmar på oss efter att vi gått runt i Rafaels hus. Ännu lite kortare sen vi tagit en cafépaus också, men vi tog det lugnt och vandrade omkring. Ganska snart kom vi till Duomen som var jättestor vilket inte torget framför var så det var svårt att fotografera bra.
Ser ni så välklädda italienarna (gissar jag) är?
Vi gick i kortärmat men denna dag hade jag i alla fall tagit på mig tunna långbyxor. Här är jag framför en obelisk vid duomen.
Många vackra statyer smyckade byggnaden. Kardinalen (?) med mitran på pekar ned på den mer enkelt klädde några våningar ner.
Men han har annat för sig. Vad lyckas jag inte luska ut men jag ser ett gapande odjur vid fötterna.
Sen vände vi åter samma gata och tittade in i varje gränd som korsade. Här syns bara en ensam duva stilla gå.
Alla verkade vandra på de större gatorna som ändå var relativt smala. Det pågick marknader på flera av dem. Här handlade jag ett fint par örhängen av nytt material.
Vegetabiliskt guld gjord av stråväxten ni ser till vänster vid smyckena. Ett gräs från Brasilien, sa försäljaren som kom från den närbelägna badorten Cattolica. Kul! De glänser som gammalt gult guld men känns förstås annorlunda och så är de betydligt billigare, förstås.
Marknadstitt lockade inte min manlige vän så jag gick bara en kort stund bland borden innan jag återvände till hans sida. Men sen fann jag en brant gränd och ville absolut gå ned till porten för att få en bra bild av det omgivande landskapet som jag fann så vackert.
Jag gruvade lite på vägen ner hur det skulle gå att vandra uppför de branta backarna men glömde snart de farhågorna då det blev allt finare.
Fina tak men inte tillräckligt med landskap så jag letade vidare och till sist blev jag nöjd.
Visst är det väl ett vackert landskap? Jag blev helt betagen :).
Uppför och tillbaka gick hur lätt som helst och vid torget lockade en glassbutik. Choklad och jordgubb, den italienska glassen är helt ljuvlig, mmm!
Och så måste jag bara vandra ned till den porten också.
Tiden gick fort och det var dags att samlas med guiden igen. När vi gick genom ytterligare en port såg jag detta roliga solur, men lyckades inte riktigt kunna läsa av tiden.
Klockan var närmare två och ja... det stämmer nog.
Vi fick gå en annan väg tillbaka och ta hissen ner via ett köpcenter och ett parkeringshus innan vi kom fram till våra väntande bussar. Lite mysko kändes det med sådana moderniteter efter all denna renässanskultur.
Bussen tog oss via slingrande, backiga vägar till San Marino. Men det får vänta för nu ska jag gå ut och äta kinesisk middag med en väninna som också fyllde år i september. Vi gör så varje år, går ut och äter för att fira våra respektive födelsedagar. Ett år sen vi sågs sist förutom på Facebook då :).
Ha en skön vecka ni också!
2 kommentar(er)
