Barbro S

Mien meo mieng - vietnamesisk konst
Jag har just haft besök av vännen med son från Uppsala på litet julfika. Allt är förberett för morgondagen. Jag har sån tur att jag bara åker iväg med mina julklappar till dukat bord och gemenskap. Ja, jag bidrar med gravlax och sås samt hjälper till lite på plats, men slipper alla andra besvär. Några dagar senare bjuder jag min släkt på efterjulmiddag hos mig men det är då. Just nu njuter jag av ledigheten och stillheten som börjar kännas i kroppen när solen sakta går ned denna en av årets mörkaste dagar som faktiskt blev ovanligt ljus med blå himmel och eftertolvsol.
 
Redan i slutet av oktober var jag på Bildmuséet med några ur Umegänget för att se samtida vietnamesisk konst. Här kommer lite bilder från det besöket. MIEN MEO MIENG kan översättas med förvrängningarnas land vilket kort betyder att det inte är helt lätt för konstnärer att uttrycka sin åsikt i Vietnam.
 
Vi möttes av ett stort kapat pekfinger.
Det visade sig att det fanns många variationer på dem.
Gruppen som ville ha visning samlades vid detta finger gjort av mjuk mosaik av vattenbuffelhorn med nagel av kohud. Guiden lät oss sitta en stund på det. På andra platser användes skulpturen som soffa, berättade hon, men ville inte att vi skulle pröva det mer på muséet. Tran Tuan heter konstnären som berättat att många under vietnamkriget lät kapa sina pekfingrar (som ju är avtryckarfingret) som protest och för att inte kunna bära vapen. I Vietnam kallas det Amerikakriget.
 
Ett lyft pekfinger ser konstnären också som en fredsymbol som riktar uppmärksamheten mot krigens offer.
Dessa skulpturfinger fanns i fyra olika utföranden med spännande materialval. Här kommer det sista i kohud och koppar. 
De låg på olika våningsplan och efter det första gick vi ned en trappa för att möta en liten pojke som ilsket ger oss fingret.
Eller lockar han oss till sig?? Konstnären heter Vu Hong Nonh och pojken som påminner om en buddha är faktiskt gjord av tvål. 
Guiden inbjöd oss att tvätta oss med tvålen för det var meningen att skulpturen skulle förflyktigas så småningom. Tvagningen påminde om en ritual i buddhistiska tempel. Jag läser ur programmet jag fick med hem. Låg höstsol lyste in genom fönstret denna finna oktoberdag i Bildmuséet vid Umeälven.
 
Sen leddes vi vidare till verket "Vi föll aldrig" av Nguyen Tran Nam som har avbildat sin familj i glasfiber med rundade bottnar likt leksaken många av oss har haft. Den som aldrig faller utan bara gungar lite och reser sig igen.
Pappan närmast som var hantverkare klarade utvecklingen bra men mamman längst till höger som arbetat i jordbruket lyckades inte anpassa sig till nyare tider.
 
Konstnären själv ser rakt på oss här nedan.
Studerande lillebror bakom.
 
E prövade att sätta figuren i gungning innan guiden upplyste oss om att vi inte skulle göra det då tidigare besökare hade lyckats få en av figurerna att faktiskt falla, oturligt nog.
I samma rum fanns en samling foton som vid första anblicken såg ut att föreställa olika vackra väderupplevelser. Vid närmare granskning visade det sig vara bilder av krig, bomber som detonerade och andra krevader. Då kändes det ordentligt otäckt i magtrakten.
Verket heter "Heliggjorda moln" och konstnären är Nguyen Phuong Linh. Fotografierna är uppförda på porslin.
 
Vanliga oljemålningar fanns också. Här är en smått surrealistisk bild som jag inte tänker förklara.
Verket heter "Skatt".
 
Jag har fler bilder från utställningen som jag återkommer med efter jul. Nu några bilder från igår, årets mörkaste dag som liksom idag bjöd på sol.
Med broddar på tog jag en skön eftermiddagspromenad. Luften bjöd på några plusgrader och vinden var obefintlig. Jag hann få en bild av solen också.
Klockan var då bara 12.34, alltså på nedåtgång. Jag tror att solen räknas som uppe en timme till.
 
Mina kära katter som jag nu nästan måste tvinga ut skyndar sig upp på kattrappan till säkerheten så fort de anar en människa med eller utan hund. De bara låtsas vara rädda, tror jag, för att slippa frysa om tassarna någon längre stund.
Inte var det någon som kom :).
 
Så kära läsare är det dags att önska er alla en fin julhelg.
Helt lätt var det inte att få tomteluvan att sitta kvar :).