I fredags kom min bror med sin väninna till stugan för att bo där två nätter. Då tog jag med katterna hem. Annars brukar de bara stanna en natt vilket gör det enklare att lämna katterna. Men med tanke på vädret igår, hur mycket regn som helst och bara 14 ° så är jag glad att jag valde att ha dem hos mig. De är lite skygga för andra och skulle säkert bara ha kurat under något av husen istället för att söka sig in i värmen.
Lite vackra trädblommor. Är det körsbär från Amsterdam?
I alla fall, då det regnar än, är jag kvar i mitt ordinarie hem där datorn finns. Det betyder att jag hinner blogga mer om resan till Amsterdam. Vi är nu inne på fjärde dagen, den 22 april 2015, då vi ska besöka van Gogh-muséet. Det är mulet ute och ganska svalt så det passar bra med innevistelse. Vad vi inte hade räknat med var att det skulle ta hiskeligt lång tid att komma in i byggnaden. En lång kö avskräckte oss inte då kön till bussen när vi skulle till Keukenhof gick så pass snabbt, men den här stod nästan stilla. Vi frös, kände oss så uppgivna, men ville ju ändå in. Bakom och framför oss stod amerikaner så vi kunde i alla fall förstå vad som sades runt omkring oss.
Det var dåligt organiserat med fyra olika köer även om vi började som en. Vi hade köpt entrébiljett i förväg men för att komma in direkt skulle man ha köpt en med tidsangivelse förstod vi efter ett tag. Även de som inte köpt biljett släpptes in före oss ibland. Då blir man riktigt frustrerad. Till slut, efter mer än två timmar i ruggigt väder (men bara några droppar regn) fick vi gå in genom dörrarna till det fräscha, relativt nybyggda van Gogh-muséet. Vid det laget var jag tät i näsa och öron men det gick över efter någon timme inomhus.
Hans vackra blå irisar känner ni väl igen? Men kanske inte nästa tavla jag lyckades ta ett kort på...
Något religiöst motiv, kanske inte så vanligt, även om penselstrecken är så typiskt honom, den käre Vincent v G.
Det var nämligen så att man inte fick fotografera tavlorna, upptäckte vi för sent, när en vakt kom och påpekade det. Vi var många med kamerorna framme så det var inte så genant att bli tillrättavisad. Blixt använder man ju aldrig på muséum, men här var det helt förbjudet att ta bilder. Utom på dessa gigantiska väggaffischer. Tre sådana fanns det och här är den första.
Ett mycket känt motiv från Arles där van Gogh bodde ett tag. Jag har tyckt om hans tavlor sen jag var tonåring och hade bl.a. den här som affisch på väggen i unga dagar, även sen jag flyttat hemifrån när jag fyllt 20 år.
Mer av hans målningar får ni inte se för nu blir det fikapaus för vår del. Vi var ju lite hungriga efter all tid i kön.
En liten, men god, macka med skaldjursröra och cappuccino till blev det i den fräscha restaurangen med sitt alldeles speciella golv, säkert med hänvisning till konstnären själv.
Psykedeliskt mönster man lätt kan bli sjösjuk av. Då var det roligare att titta uppåt på den här läckra lampan.
Som en stor spindel hängde den där över ett stort runt bord där vi inte satte oss. Utomhus pågår bygget av den nya entrén vilken förhoppningsvis möjliggör effektivare och bättre insläpp. Hurv!
Redo för en ny runda går vi ut i trapphuset.
Och väl högst uppe ser det ut så här nedåt.
Folkmyller men trevligt ändå. Man kunde i ganska lugn och ro iaktta de fina tavlorna. Inte så mycket av van Gogh som man hade önskat men bra ändå. Man fick se vilka konstnärer och annat han var influerad av, man fick se konst av hans vänner och en massa familjehistoria. Intressant det också, men....
Som tur var upptäckte vi till sist en avdelning som vi missat. Där fanns alla tavlor vi längtat efter :). Väninnan var modigare än mig och tjyvtog några fler tavelmotiv.
Den här med sitt vackra landskap tycker jag så mycket om. Just bredvid denna satt en kvinnlig vakt. Jag gick fram till henne och undrade varför man inte fick ta bilder. Det var inte alls för att skydda målningarna som vi trodde utan helt enkelt beroende på effektivitet. Det blev folkstockningar när alla skulle fota allt, först tavlan, sen lilla infotavlan bredvid och för att få flöde i det välbesökta muséet förbjöd de helt enkelt allt fotograferande.
Utom här där väninnan min står bredvid de vackra solrosorna som van Gogh är så känd för.
Den glömde jag att fota. Istället ville jag stå bredvid den store konstnären själv.
En liten dröm har jag i alla fall kvar att få utveckla mitt konstnärsskap, men just nu sen flera år ligger allt sådant nere.
I lobbyn pågick ett bildspel som var lite kul.
Inte så lätt att fånga de bilder man ville när motiven växlade hela tiden. Hans egna tavlor blandat med kopior i olika stilar.
Efter all denna konst tog vi ännu en paus i restaurangen och avslutade med att besöka den fina souvenirshopen.
Jag kom hem med en vacker temugg målad som hans tavla Mandelblommor. Jättefin av kraftig kvalitet, skön att hålla i. Sen blev det en rolig kub med motiv av ytterligare tavlor samt en kylskåpsmagnet. En nyckelring med van Gogh-motiv hade jag redan köpt i blomsterparken Keukenhof.
Nöjda med dagen gick vi ut och över gatan till nästa museum.
De erbjöd en och en halv timmes visning med drinkar efteråt, men något sådant orkade jag inte med. Min pigga väninna hade nog gärna tagit en sådan tur, men fick ge sig. Efter en kvart ca gick vi ut och tog spårvagnen tillbaka till Singel, där blomstermarknaden just höll på att stänga.
En liten runda hann vi ta och köpte med oss några lökar hem på ovanliga sorter, dock inga kaktusar som här.
Visst minns ni att jag berättat om att blommorna som kom ur lökarna såg helt annorlunda ut än de bilder som följde med och som vi tagit för givet att lökarna skulle frambringa. Min väninna köpte en fin lilablå amaryllislök. Den blev röd- och vitrandig, mina blå tulpaner blev lila och fransiga, mina vit-röda/blå/lila blev enfärgat röda!!!
Så kan det gå:). Fina är de ändå.
Nu är det nog bara ett eller två inlägg kvar om Amsterdamresan. Det känns skönt. Man vill ju gå vidare i livet och inte ha gammalt hängande över sig. Men när man hade album att fylla kunde det minsann ta år innan korten hamnade där. Numera är det visst lite mer stressigt och krav på aktualitet, eller?
1 kommentar(er)
