Lite bilder från förra söndagen då jag och några till ur UMeGänget träffades vid Västerbottens Museum. Det var sista dagen på den samiska veckan, därför renskinn på bänkarna utanför. De värmde gott, likaså leendena på fönstret bakom mig.
De är fjolårets kulturhuvudstadssymboler för Umeå och jag gillar att de får vara kvar lite här och var. Man blir glad av dem.
Torsdagen innan hade jag sett TV-programmet "Alla är fotografer" där Henrik Schyffert och Johan Rheborg ger varandra fotoutmaningar. De hade fått kritik för att ha varit så genusomedvetna och diskuterade hur olika män och kvinnor visas på bild. Intressant, tyckte jag, och tog till mig deras synpunkter. Därför bad jag E att ställa sig i en typisk kvinnlig pose med korsade ben, sedesamt hållna händer och ett rart leende. Han är också fotograf så det gjorde han gärna.
Det roliga är att H som står bredvid och troligen inte alls är medveten om fotot verkligen står klassiskt manligt, bredbent, händerna bestämt bakom sig och med en bister min. Inte jag heller tänkte på att han var med på bilden när jag fotograferade. Det bara blev så!
Tänk om jag skulle ha vågat ställa upp mig så för fotografering! Jag har ofta fått höra att jag har ett fint leende och därför ler jag gärna på bild för fin vill man ju vara. Men visst vore det roligt att våga utmana sin egen bild?
Vi promenerade i omgivningarna på Berghems gator och när tröttheten började kännas i benen tog vi en fikapaus på samekaféet vid Sävargården. Där såg jag en skylt att gahku bakades och såldes i bagarstugan. Dit gick jag sen när vi var mätta och belåtna.
Halva denna röda stuga består av bagarstugan där den samiska mjukkakan gräddades på hällen.
De är tjockare än vanlig mjukkaka och härligt seg så varhelst de säljs (inte alls vanligt) köper jag med mig hem.
Jag hade turen att vara först i kön och köpte fyra stycken. En kostade 25 kr och eftersom jag bara hade med en hundring kontant så fick det bli fyra av de varma, ljuvligt goda gahku. På väg från friluftsområdet Gammlia passerade jag en vagn där samiskt kött och fisk såldes. Kött äter jag ju inte men en fin bit Souvasgravad- och lättrökt lax köpte jag med mig hem till vännen. Han fick bjuda på te till de goda kakorna med lax och jo, gravlaxsås hade han också hemma.
Vi var trötta efter promenad och fika så någon utställning hanns inte med, men det var vernissage den dagen så vi hinner nog se den senare. Så soliga och fina som dagarna har varit senaste veckan vill man inte vara inomhus utan försöker hitta på aktiviteter ute. Idag blev det bara en lång promenad här på Ersboda och några korta solstunder med katterna vid husväggen.
Katt på hett plåttak har ni kanske hört talas om (film med Elisabeth Taylor)? Här kommer nästan en sådan bild, grannens katt Zorro på papptak som solen tinat bort frosten på.
Min lilla katt Desirée på insidan av fönstret ställde sig upp som en kanin när hon såg honom, men han ignorerade hennes intresse.
Ha en skön vecka, kära läsare!
0 kommentar(er)
