Barbro S

Kattkrage och parkavslut
I fredags skadade sig min katt Tusse. När vi kom hem efter att ha varit till stugan och satt upp sista fågelholken låg han så mysigt i soffan på balkongen och sov. Efter en stund gick jag dit och såg då ett stort öppet sår på ena sidan, ca 3 x 3 cm med liksom en ficka under huden, men knappt något blod alls. Det blev till att direkt söka veterinärvård vilket tog lite tid med ringande hit och dit för att få en tid snabbt. Till slut åkte vi till Djurkliniken på Röbäcksdalen där käre Tusse blev omhändertagen av proffs.
Drogad, sydd med många blå stygn, ett dräneringsrör som stack ut och en stor platskrage runt halsen kom han till slut med oss hem. Igår fick han ta bort röret och så köpte jag en mjuk krage till honom efter ett tips av en väninna om en ny kattaffär i närheten.
Så mycket gladare blev han väl inte men det blev lättare för honom att röra sig i lägenheten utan att han stötte i allt möjligt. Sen är den mjukare och säkert skönare när han ska sova.
Han vill förstås ut men si det får han inte. Syrran Desirée sympatisitter med honom fast hon får vara ute. Lite besvärligt för mig är det med att hålla öppet resp stängt för de båda.
 
Inatt smet han faktiskt ut för kragen vek sig och han lyckades på mindre än tio minuter klämma sig ut genom liten öppning. Jag satte äggklockan och gick och lade mig när han absolut ville ut (hon också) för att kunna släppa in honom igen och öppna mer så hon kunde komma in när hon vill. Kragen gjorde att han inte skulle komma in genom luckan, trodde jag. 
 
Det blev lite panik hos mig när jag bara såg svansen på honom när han rymde nerför kattrappan. Ett tag stannade han upp och tittade på mig när jag bad honom komma igen. Nehej, inte det. Snabbt på med lite kläder och springa ut. Som tur var regnade det inatt vid halv fyra ungefär och var inte så välkomnande med blött gräs. Han hade inte hunnit långt. Mitt första försök att få honom fast misslyckades men sen fick jag med honom in igen och kunde rengöra såret om där hunnit hoppa på någon utebakterie.
 
Idag upptäckte jag också att han klarade av att slicka såret sitt så det blev att byta tillbaka till den hårda plastkragen några dagar till i alla fall så dräneringsöppningen hinner läka igen. Han tog det med ro när han först fick springa och jaga lite godis inomhus innan jag satte på den. Men oj, vad detta stressar mig och så lite sömn jag får. Det känns nu efter första natten med max ca 1 timmes sömn i sträck och de andra två med 2-4 timmar tystnad och lugn från de små.
 
Lite roligare då att återvända till Keukenhof för de sista blomsterbilderna därifrån. Denna vackra moder- eller jordgudinna prydde sin plats framför det vitblommande trädet. Kan det vara Magnolia?
Som jag nämnt tidigare fanns det många hyacinter bland tulpanerna. Här är det tvärtom, mest bara små pärlhyacinter i rabatten.
Intensivt blå är de. I min rabatt blommar nu några enstaka vita pärlhyacinter. Ja, de är lite på gång i alla fall så långsamt som det går denna vår.
Lite mer utslaget här. Till slut de större varianterna som doftar så starkt.
Vilken mångfald, så otroligt fiiint var det där.
 
När vi kom till nästa paviljong, Willem-Alexander, orkade jag inte mer så väninnan fick gå in själv. Det är så min utbrändhet fungerar idag, jag liksom bara tar slut, alltså min energi, och då må man ge sig och vila.
Väninnan sprudlade av entusiasm när hon kom ut, alldeles till sig av blomsterprakten inomhus. Själv tog jag två bilder utifrån.
Ville bara hem fort fast vi missade tydligen något väldigt fint: Oranjeriet med ett tema om van Gogh, såg vi senare. Jaja, jag hade ändå inte kunnat uppskatta det. Om jag tvingas, av olika omständigheter, att klara av en situation gör jag det. Jag har liksom en reservmänniska, en autopilot som kopplas in, men då blir det väldigt besvärligt efteråt och tar lång tid att återhämta sig.
 
Här valde jag grodperspektivet för himlen var så intensivt blå mot det gula.
Visst ser de tuffa ut, liksom marscherar i kolonn mot oss?
 
Sista bilden blir på det första som mötte oss när vi gick in i parken, denna grandiosa musikmaskin som spelade högt och ljudligt bekanta slagdängor, bl.a. bröllopsvalsen. Vackert ljud var det inte men en läcker uppenbarelse, eller hur?
Så skönt att sätta sig i bussen och slappna av, bara följa med tills hotellsängen välkomnade till en liten tupplur innan det var dags att lite senare leta middagsrestaurang.
 
 
 
#1 - Lena i Wales

Stackars kisse! Men vad finurliga de är!
Trevliga Keukenhofbilder. Älskar positivet vid en av ingångarna.
Hoppas du får denna kommentar.