Barbro S

Nuraghe på Sardinien
"Nuraghe är ett kägelformat torn byggt av väldigt stora stenar som bildar ett kupolformat rum" läser jag på denna hemsida. Det finns massor av dem på Sardinien och de har kommit fram till att de byggdes för ca 3 500 år sedan, alltså 1700-1400 f Kr. Vi fick besöka den största i byn Barumini.
Enligt guiden var det här bara en stenig höjd i landskapet innan en arkeolog upptäckte det 1949 och påbörjade utgrävningen av vad som visade sig vara ett helt samhälle. 
Grunderna till många olika byggnader breder ut sig i landskapet och de är alla byggda av stora stenar utan någon form av murbruk. Numera finns det lite för att hålla ihop byggnaderna åt framtiden men då användes det inte. Lite högre upp ser vi ännu bättre.
Vi backar tillbaka lite till guiderna, den italienska och vår svenske Daniele.
Hon var oerhört kunnig och smattrade fram information om allt vi såg. En del gick kanske förlorat i översättningen men det var så intressant att lyssna. Ingenting vet de egentligen utan har bara via olika metoder kommit fram till förklaringar om dessa märkliga byggnader som jag aldrig hade hört talas om förut. De är samtida med pyramiderna som är så berömda. 
 
Vi fick gå upp på toppen av den högsta nuraghen. Väl där tittade vi ned på de turister som var före oss.
Det var så smala gångar nedåt att vi fick gå i omgångar. Här börjar väninnan m.fl. gå ned. Klaustrofobi får man inte ha.
Lite längre ner har jag nu kommit.
Vissa trappsteg var så höga och smala att man fick vända sig om och gå baklänges ned. Väl nere var det häftigt att titta upp på den blå himlen.
Ursrpungligen fanns det förstås tak men det var borta sen länge och tur var väl det för oss, så vi kunde se ordentligt. En skön vilopaus tog vi i ett av rummen.
Det var smala gångar till flera rum och här visar guiden en skiss hur planlösningen kan ha sett ut.
Ett stort rum i mitten och fyra mindre runt det. I ett av dem tittade jag upp.
Ljuset i tunneln eller som här i tornet lättar upp den grå, kalla stenomgivningen. det var häftigt att besöka men också skönt att komma upp i dagsljuset igen.
Jämfört med pyramiderna i Egypten där folk går upp och ned samtidigt i långa smala trappor var väl det här en baggis men för mig en ny erfarenhet. S har besökt pyramiderna förut.
 
Sen såg vi fram emot en lugn, mysig lunch för att smälta våra intryck samtidigt som vi fick i oss lite näring. Guiden hade utlovat en riktigt lunchpaus, men nu hade han plötsligt så bråttom hem att han hänvisade oss alla till en liten bar i närheten.
 
När vi vällde in där blev personalen lite förskräckta och skyndade sig att begränsa menyn till Pizza Marguerita eller en smörgås med ost/skinka. Trist miljö inomhus, alla bord utomhus blev snabbt upptagna, pizzan värmdes i mikron från frysen och var smaklös och torr så lunchen blev verkligen en besvikelse. Jag påtalade det för guiden men han skämtade bara bort det. Sen sa han i bussen till alla: Det är ju så skönt att få komma hem till sol och bad (i poolen) att det kan väl kompensera för en enkel lunch, men det höll jag inte med om. Å andra sidan var det ingen vits att protestera i det läget.
 
Något bad blev det inte för oss utan vi tog det lugnt och några timmar senare gick vi ned till hotellets restaurang för att äta middag. En läcker grillad svärdfisk fanns på menyn.
Den, liksom kycklingen jag åt dagen efter, serverades på deras speciella tunnbröd som långsamt blev allt mjukare och smälte gott i munnen. Till fisken tog vi sallad och pommes frites för som ni säkert vet ingår inget sådant i varmrätten utan måste beställas extra.
 
Till efterrätt valde vi Tiramisu, mmm!
Krämig och jättegod, tyckte jag. Denna måltid kunde möjligtvis kompensera för den trista lunchen så på kvällen mådde vi gott.
Där vi satt fanns flera från dagens busstur, men vi kom inte i samspråk med någon just då. Runt omkring oss, vid poolen och i den andra restaurangen pågick istället ett bröllop på italienska med massor av finklädda människor som lockade vår uppmärksamhet. Livat och glatt var det :)!
 
Tillbaka till nuet, en grå regnig dag. Igår kväll låg det ett tunt snötäcke på marken och jag blev så glad. Men temperaturen höjdes och regnet tog över så glädjen blev kortvarig. Det blir så fint och ljust när snön kommer men numera blir det allt senare, tyvärr.
 
Ikväll har vi planeringscafé för UMeGänget då vi gör programmet för de kommande två månaderna. Ett julbord hoppas jag någon föreslår :).
 
Ha en skön fortsättning på veckan!