Barbro S

Sommarfest
Som jag berättat många gånger är jag med i en vänskapsklubb som hittar på olika aktiviteter året om. I söndags vandrade vi t.ex. en del av Tavelsjöleden i härligt sensommarväder. Åtta personer gick åtta relativt lätta kilometer i varierande skogsmiljö. Två fikapauser hann vi med under dagen men inga bilder tog jag.
 
Från i somras då vi träffades i min stuga däremot finns det några bilder att visa. Det var lördag den 18 juli med ostadigt väder. Vi hade länge varit osäkra på om vi skulle ställa in men valde till sist att genomföra festen. Sådan tur hade vi att solen sken på oss där vi samlades på min brygga för lite bubbel med tilltugg.
Fräscha jordgubbar, läckra snacksoliver och lite annat retade aptiten inför kommande brunch som delvis bekostades av föreningen.
H demonstrerar hur man tar en selfie, R ler i mjugg. Halloumi med chili blev en höjdare. Det har jag provat förut och vet att det brukar gillas.
 
Efter den sköna inledningen påbörjade vi en kubbcup på baksidan av stugan. Med sin ojämna skogstomt är det en utmaning att ställa upp pjäserna men det gick.
Överlägsen vinnare i första omgången då vi spelade två mot två blev O med okänd partner. Jag tog massor av bilder men först när jag fick tips av L att ställa in "frys händelse" på kameran blev de bra. Själv blev jag utslagen fort i en mot enkampen, tyvärr. 
 
De andra fick gå en tipspromenad med Barbrokunskap (samma som när jag fyllde år fjol) medan jag dukade fram buffén. Vi intog brunchen som jag och två andra kvinnor förberett, bl.a varmrökt lax med romröra, grillad kyckling i bitar, färskpotatissallad, melonsallad, bönröra m.m. läckerheter, i uterummet då molnen tätnat. Sen var det inte mer än rätt att männen fick diska och torka efteråt.
 
Regnet började anas i luften så vi skyndade oss att avsluta kubbspelet. Då blev kanske lite oväntat H slutlig vinnare. Fast helt oväntat är det inte, H brukar vara skicklig.
Det blev till att bänka sig i uterummet igen för kaffe/te och go'fika. En annan H hade förberett frågor à la på spåret om Umeå där vi verkligen fick gnugga geniknölarna. Lite för svårt var det men en utmaning som några i alla fall lyckades knäcka delvis. Våra vinnare fick varsin stor chokladkaka som snart gick laget runt. 
 
En mycket trevlig dag i vänners sällskap. Resten av dagen vräkte regnet ner och så här såg det ut dagen därpå.
Min tilltufsade sommaräng eller ogräsodling som brodern kallar den.
Nu i höst har de grävt för bredband och allt detta är blott en bred sandsträng, bara enstaka växter i kanten finns kvar. Lite synd är det allt men en del som även jag kallar ogräs försvann och det är väl inte helt fel.
 
Trevligt besök blev det på morgonen också då denna stora hackspett hälsade på.
En härlig, lite ruggig, spillkråkeunge, så söt!
 
Lite fler fågelbilder, alldeles nytagna. Denna lilla vän satt på lyktstolpen utanför mitt fönster och lät sig villigt fotograferas.
När jag först såg den tänkte jag på pilfinkhona eller unge men nu är jag osäker. Säker är jag däremot på nästa art som i stort antal fyllde grandungen igår, stararna som inte är så vanliga längre.
Staren som här kalasar på mina röda vinbär. Det får de så gärna för jag har gott om dem och än finns de kvar.
 
Jag har faktiskt tänkt den tanken flera gånger i år att när jag var liten fick vi ju skydda våra vinbärsbuskar för alla fåglar som ville äta upp dem. Först i år, när jag har haft min buske i nästan nio år, kom fåglarna. Så roligt!
 
Snart ska jag ut och måla min kattrappa vit. Ut och ut, jag får hänga mig över balkongräcket för att nå så långt som möjligt. Varför har jag inte gjort detta när katterna bodde på stugan kan man ju undra, men det bara inte blev så i  år. Jag tittar ut på förrådet och ser när fukten dunstat från taket att det börjar bli varmt nog.
 
Härliga höstdagar har vi. Igår orienterade vi i Nydalaskogen, klättrade över stock och sten, kämpade oss över mjuk myrmark så benen fick verkligen jobba hårt. Armarna och ryggen ansträngde jag istället på stugan i tisdags då jag så sakteliga börjar bära in trädgårdsmöbler m.m. I måndags spelade jag golf. Visst borde jag ta det lugnare med tanke på min diagnos, men snart kommer vintern då passiviteten får bre ut sig och mina ansträngda muskler får vila.
 
Mina kära katter har fyllt tio år vilket enligt en beräkningsmetod motsvarar 58 människoår. 
På min grannes mer soliga entré låg de båda två så avslappnade när kalaset (mitt, inte deras:)) var avslutat i lördags, men innan jag hämtat kameran hade Tusse lämnat platsen. Kvar ligger kära Desirée och njuter.
 
Ha en skön fortsatt vecka!