konstbarbro

Wienerkafé

Kategori: Resor och utflykter

Ja, stavas det med c eller k när man är i Österrike? Vi får väl se om det syns på bilderna. Tisdag den 10 maj efter vårt besök på Spanska Hovridskolan gick vi ut för att leta café i Wien. Jag hade rekat tidigare och upptäckt ett på Herrengasse i närheten. 
 
Här närmar vi oss hörnet.
Jo, det är c, ser jag. Väninnan med fina håret syns i vimlet.
 
Lyktan på gaveln är fin.
Café Central ännu lite närmare.
Patisserie är väl inte alls österrikiska utan franskt men äh, vi bryr oss inte mer om det utan går in. Där möts vi av hovmästaren som frågar hur många vi är och vänligt följer oss till ett bord. Denne lite mer stillsamma man vid ingången välkomnar oss tyst.
Caféet är till synes fullt så vi hade tur som fick bord direkt. 
Vår kypare är nr 2 från vänster, mycket trevlig med charmigt leende och söta utstående öron som fick honom att se lite hobbitliknande ut.
 
Vi fick menyn med alla kaffesorter men bakelserna kunde vi gå och skåda vid disken.
Ååh, jag vill smaka alla! Men ingen av dessa blev det. Många finns det...
...men inte heller någon av de här läckerheterna valde vi utan..
...två av dessa, alltså en till oss var. Den röda med hallon i till mig och den ljusa till vänster om den till S.
Jag tog en specialitet för stället, kaffe med aprikoslikör i och grädde på som synes. S tog en Wiener Melange. Det var gott men smaken av aprikos kände jag inte, kanske bara en aning sötma. 
 
Vi hade bra utsikt över damen som förberedde bakelseserveringen. Där valde man sin bakelse, noterade numret, gick sen tillbaka till bordet och gjorde sin beställning när servitören kom.
Stammisarna beställde knappast via siffra utan de kunde nog namnet på sin favoritbakelse. Tänk att gå dit varje lördag och smaka en ny som vi gjorde här i Umeå när vi var unga och alltid träffades på NK, Nya Konditoriet, på lördagarna. Det är Umeås äldsta konditori, bara så ni vet :).
 
Café Central firar 140 årsjubileum ser vi på tårtan i mitten.
Så gammalt är inte vårt umeåkafé. Längst in fanns två stora porträtt av kungligheter, gissar jag.
Troligtvis Frans Josef med sin vackra gemål, Cissi som vi fick höra mer om på torsdagen då vi besökte slottet Schönbrunn.
 
Efter denna härliga stund i gemytligt wienercafé gick vi ut i staden för att kolla i skyltfönster och kanske shoppa lite.
 
Nu har temperaturen sjunkit här hemma, bara +12° är det ute minus kalla vindar men soligt i alla fall. Jag och väninnan S, ja, samma som på resan, ska ut och orientera i Gammliaskogen. Myggstiften är med även om jag hoppas att vindarna blåser iväg myggen. Värmen tidigare har gjort att massor av de stickande otrevligheterna har kläckts redo för jakt på oss varmblodiga.
 
Ha en skön helg!
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: