Umeå har äntligen insett att Stig Lindberg som föddes i Umeå 1916 är värd att fästa uppmärksamheten på nu när det är 100 år sen hans födelse. Vi missade det när vi firade Kulturhuvudstadsåret 2014 (nästan, en mindre utställning ordnades visst privat). Jag valde att delta i en stadsvandring för att titta på hans konst och få veta lite mer om hans tid här i Umeå innan han flyttade söderut och så småningom kom till Gustavsberg där han började sin offentliga konstbana.
Vi samlades på Väven, massor av intresserade och nyfikna, för att sen vandra vidare till Mimerskolan där Stig gått i realskola.
Där huserar numera Elite Hotell Mimer som öppnade så sent som i år. Den pampiga byggnaden färdigställdes år 1900 och har hyst många av Umeås elever genom tiderna, bl.a. har Lars Widding skrivit om den. Stig Lindberg var visst ingen flitig elev utan visade mer kreativitet och var visst också lite av en lustigkurre, berättade guiden. Det gick ju väldigt bra för honom ändå, vet vi ju idag :).
Vandringen fortsatte mot gamla Stadsbiblioteket öst på stan där det i entrén finns detta konstverk av Stig L, uppfört 1962....
...vars titel är Folkvisan. Jag minns den här väggen så tydligt från mina unga år då jag besökte biblioteket ofta och läste alla barnböcker jag kunde komma över. Det var lite jobbigt att jag blev begränsad och inte fick låna fler än 7 böcker per gång. De läste jag ut på nolltid så snabbt var jag tillbaka. Idag huserar företaget Deloitte där.
Tillbaka till centrum gick vi. Trots byggnationerna som just nu pågår på torget kunde vi komma hyfsat nära den här frisen som syns på väggen till gamla Domushuset. Den är också uppförd 1962.
Fönstren under tillhörde då Domusrestaurangen så symbolerna ovan föreställer ett glas, några gafflar m.m lite mer svårdefinierat åt restauranghållet. Tyvärr hänger julbelysningen kvar året om som ni ser. När Domus lades ner blev det en galleria i huset som först kallades Victoriagallerian, numera MVG, vilket betyder mer Victoriagallerian!! Det är sällan man tittar upp på väggen fast man/jag passerar där så ofta, men nu kanske jag har frisen i tankarna någon gång när jag flanerar på gågatan. Jag tycker den är så fin och verkligen pryder fasaden.
På Renmarkstorget ståtar ett större konstverk, en kopparskulptur utan titel uppförd 1976.
Förutom Stig L:s signatur står där också E.Ö vilken är medkonstnären som var specialist på ärgad plåt, berättade guiden. Från början var jag inte så förtjust i denna och fler Umemedborgare än mig klagade på färgen, men numera gillar jag den. Det är en fontän men kommunen snålar tydligen med vattnet så små strålar som det är. Det påtalade guiden också att det var ovanligt med höga vattenflöden, tråkigt nog. Tydligt känner man igen en fisk däruppe till höger och det visade sig att Stig Lindberg i unga år arbetat i fiskaffären en bit bort (längesen den slog igen nu).
I huset till vänster kallat centrumhuset fanns en innergård med en fin fontänskulptur av Stig men den monterades ned, flyttades i delat tillstånd, en del kom bort, resten uppfördes i Stadshuset. Det skrevs arga insändare om att skulpturen förstörts och nu är den nedmonterad i ett förråd, det som är kvar. Tyvärr, för den var fin och stod i Umeås första galleria fast det ordet inte användes då på 60-talet. Där fanns bl.a. Bäcklunds som sålde lite av varje, bl.a. köpte jag (eg. mina föräldrar) en Barbiedocka till mig 1965. Den har jag ännu kvar :).
På stadsvandringen fick jag lära mig något nytt, att i den lokalen också funnits ett till konstverk av Stig Lindberg, tavlor som sträckt sig upp vid trappan till Ringbaren, en mötesplats för många unga, ja, säkert alla möjliga umebor då. Det visade sig att det konstverket finns kvar på Hotell Scandic Plaza, höghuset ni ser i förra bilden.
Härligt sprakande färgglatt! Där avslutade guiden sin visning men nere på Väven fanns en tillfällig utställning av Stig Lindbergs mest kända alster i porslin m.m. Berså är väl den mest kända servisen, gissar jag. Tyvärr hade de plockat bort dem när jag kom med kameran några dagar senare.
Idag, tisdag, har vi tänkt gå en golfrunda. Bara +4° än och ingen sol fast de lovat en sådan. Det blir till att klä sig varmt. Har jag berättat att jag äntligen har lyckats sänka mitt handicap, från det högsta 54 som jag haft i flera år till 52? Jag hade ingen aning om att det skulle vara så svårt att komma ner till 36 vilket är mitt mål. Nu tvivlar jag skarpt att jag någonsin kommer dit men gläds desto mer över de två jag ändå lyckats med :).
Jag önskar er en fin oktobervecka!
1 kommentar(er)
