konstbarbro

Öppen älv

Kategori: Miljö, friluftsliv

Nja, att en liten del av Umeälven är öppen upptäckte jag i lördags. Jag var bjuden på födelsedagskalas på eftermiddagen men ville hinna vara ute i solen också, denna jättefina vårvinterdag den 25 februari. Utanför mitt fönster låg snön mjuk och fin.
Men lite mer natur än så ville jag uppleva så jag tog bilen och parkerade vid Backens kyrkogård och gick sen ner mot älven.
Den vackra kyrkan, ursprungligen från 1500-talet men nedbrunnen och uppförd igen betydligt närmare nutid, där jag både är döpt, konfirmerad och nej, gifte mig gjorde jag ju aldrig :(.
 
Efter kyrkogårdens stigar blev det till att plumsa lite. Skoterspår och något upptrampat fanns men helt promenadlätt var det inte. Jag ville komma ner till älven men vågade inte gå nedför slänten bara för att slippa träden i förgrunden.
Så småningom plumsade jag ned till spåren ni ser lite närmare vattnet i alla fall.
Åt andra hållet uppströms ändå mera öppet vatten i Umeälven.
Solen som man ändå älskar extra mycket så här års gör fenomen på bilden som synes.
 
Lite mer detaljerade bilder.
Stenar med grädde påminner mig om att det idag är fettisdag och dags att äta en semla. Jag är ingen stor semmelfantast, tål grädde lite dåligt och tycker mandelmassan oftast är för söt, men det är klart att jag idag ska smaka en med väninnan, kanske två senare ikväll om vännen också vill ha en.
Inte skulle jag våga mig ut på isen när det ser ut så här men mittemot stod en liten människa. Ja, den var säkert fullstor men på avstånd såg hen så liten ut precis vid iskanten. Vet inte om det var fiske på gång eller något annat som lockat personen att gå så nära älvens strömmande vatten.
 
På vägen upp mot kyrkan igen glänste gånglyktan så fint i solen. Jag tror inte jag lyckades fånga det helt men himlablåfärgen gillar jag.
Efter denna sköna stund i vårvintersolen var det dags för födelsedagskalas.
Stolen närmast är förresten ända från mitt barndomshem. Den var min plats denna dag :).
 
Jag glömde förstås att fota tills vi ätit upp både smarriga tårtan och läckra bakverken. Vi i släkten samlas alla bara till jul och födelsedagar förutom något enstaka stugbesök på sommaren så jag uppskattar verkligen en stunds gemenskap och samvaro. Nu dröjer det tyvärr ända tills i juni innan det bjuds till kalas igen.
 
Utanför fönstret pilade fåglar fram och tillbaka för att äta av fågelgodiset i granen men tror ni att någon av dem fastnade på bild? Inte här i alla fall.
Lilla huset ni ser som idag är förråd har en gång innehållit fängelseceller om jag minns det rätt. Usch, jag börjar glömma sånt där som jag vetat så säkert förut.
 
Här fångade jag i alla fall en talgoxe på marken med huvudet dolt bakom grangrenarna.
Katt finns det också i hushållet, en Biffen med samma mamma som mina men ur en fyra månader tidigare kull.
Tror Desirée också har samma pappa då de liknar varandra. Lite misstänksam tittar han på mig men står i alla fall still en stund.
 
Ute snöar det stilla och har gjort så sen igår eftermiddag. Speciellt mycket är det inte vilket gör det lättskottat även om nu minusgraderna förbytts till över 0°. Tyvärr har de lovat två dagars plusgrader vilket förstör det vackra mjuka som så gärna fått ligga kvar till senare delen av mars om jag fått bestämma. När solen nu börjar värma och dagarna är allt längre är vintern så vacker innan det börjar tina och bli smutsbrunt. Vårvinter är en härlig tid här uppe och jag gör gärna utflykter i naturen med matsäck och vänner fina dagar. Men jag får inte bestämma så det kan bli vilket väder som helst. Bara gilla läget!
 
Min egen solkatt får avsluta.
Visst ser man lite likhet?
 
Önskar er en fin fettisdag och bra fortsättning på veckan!
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: