Äntligen visar vintern sin absolut vackraste sida. Igår blev det dags för årets första skidtur. Som ni förstår är jag ingen inbiten skidåkare utan för mig är totalupplevelsen det viktigaste. Väninnan K, som tog mig med på Umeälvens is långt från det öppna jag visade sist, åker skidor ofta men jag nöjer mig med några gånger per år då dagarna är som finast.
Jag tog bilen till ICA Maxi vid Strömpilen där jag mötte väninnan som kom gående över gångbron från Gimonäs. Solen sken sina allra ljuvligaste marsstrålar vilket gjorde att det ser ut som om jag blundar när jag i själva verket bara kisar. Natten hade varit rejält kall, ca -14°, så isen kändes helt säker. Några riktigt bra spår hittade vi inte utan gled i promenadtakt sakta framåt på nedtrampade skoterspår njutandes av sol, klarblå himmel och kritvit snö.
Lite träkonst eller vad det nu är.
I bakgrunden båthus för Gimonäs båtklubb (tror jag).
K vilar lite när jag vill ta foto.
Hennes anorak är så snygg. Den ser man tydligare när hon fortsätter mot litet hus.
Den var så liten för att vara en bastuflotte men vad annars kan det vara?
Där stannade vi en stund för den obligatoriska apelsinpausen.
Härligt när solen värmer så istappar bildas.
På andra sidan älven fanns det mer preparerade spår läste jag i dagens tidning. Man ser att de åker snabbare där.
Mycket folk var det inte ute och bara två skotrar som körde så långt borta att ljudet inte alls störde. Många kanske satt inomhus och hejade på Vasaloppsåkarna.
Vi åkte inte ända fram mot järnvägsbron över Storsandskär utan vände åter mot vackra Kolbäcksbron istället.
Fika på balkongen hos K hägrade. Vi satt på mjuka, varma fårskinn och njöt av grönt te och (makens) hembakade surdegsmackor tills kylan gjorde sig påmind. Solen värmer massor men egentligen är det minusgrader hela dagen vilket gör att det är perfekt skidväder.
Även idag har jag varit ute i solen på is, men de bilderna kommer senare.
Hoppas att ni också har eller haft fina soldagar utomhus.
1 kommentar(er)
