konstbarbro

Fågelskådning

Kategori: Djur och natur.

Det är jätteroligt att titta på fåglar, speciellt sen jag köpte tubkikaren, men för att riktigt må bra krävs också sällskap och fikapaus. Vid fyra tillfällen har allt detta funnits och några bilder blev det.
 
I torsdags, den 4 maj, fick jag med mig en väninna som normalt arbetar heltid men just nu är konvalescent pga höftoperation. Vi valde därför skådeplatser nära parkering. Här skådar C på Storavan dit jag varit flera gånger tidigare, med både S och systerdottern A, men då utan kamera.
Vi var inte många skådare denna dag men två herrar som vi fikade med hade vi flera gemensamma både bekanta och minnen. Jättetrevligt. En hade bott i min kära by, Grisbackaänget, kände min bror och minns hans moppe. Det gör inte jag för jag föddes när brorsan var 13 år och minns bara senare år hans bilar och motorcyklar.
Svårfotograferade är fåglarna då de är så långt borta, men en trana kom i alla fall med och lite änder i förgrunden. När vi sett oss mätta på bl.a. brunkärrhök som cirklade länge runt området och de andra mer vanliga fåglarna åkte vi vidare till Lillskärsudden.
 
Vi fick direkt syn på myrspoven som vadade i pölarna på den långgrunda stranden.
Jättefin med sin rödbruna framsida.
 
Det blåste rejält vid stranden så vi stannade inte länge men lite givande skådning hanns med.
En grönbena, en storspov, storskrakar m.m. Och en glad liten sädesärla nära.
C har kryckorna med än några veckor.
Fint är det men för att stanna och njuta en apelsin t.ex. behövdes mera lä.
Apropå finväder så småhaglar det nu ute. Ingen ordning alls med aprilväder i maj. Igår kväll låg snön kvar på marken, även träden var vitpudrade och förblev så tills solen värmde i morse.
 
Men i fredags, den 5 maj, bjöds det på supersommarväder helt plötsligt, upp till + 21,5 ° på eftermiddagen på min altan. Jag åkte då ut till stugan för att möta en målare som jag anlitat för arbete senare i vår.
Riktigt mycket snö har tinat bort. Det var ljuvligt att sitta ute i solen och inta mitt medhavda lunchfika. Vinden var nordvästlig och stark på den större Piparbölesjön men hos mig gjorde tallarna att det nästan var lä.
 
Mycket is är det ännu på sjön. Jag längtar så tills den är borta.
Så att man kan börja räfsa, fixa och dona på tomten. Det är så roligt efter detta långa vinteride. 
 
Hemma kunde jag för första gången i år äta glass utomhus. Även vännen fick sig en när han kom med fredagskrysset. Lilla ekorren bakom huset föredrog däremot jordnötter.
Tusse låg nedanför så den blev störd och tjickade upprört när den for upp och nedför tallstammen.
Här har katten rört sig bort en bit men låter jaktivrig när han ser ekorren klättra nedåt.
Allt gick väl, korre klarar sig alltid och Tusse får uppleva lite spänning i tillvaron.
 
På lördagen blev det ännu en utflykt, då till Villanäs, dit man går en spångad led på 900 m för att komma till fågeltornet.
Här tittar K genom min tubkikare på krickor, svartsnäppa och två par salskrakar. De sistnämnda är ovanliga för mig och jättefina.
Jag är så less på det beigebruna landskapet. Man ser gröna knoppar lite här och var, sälg som blommar och hägg på gång men än dröjer det till den beige utsikten blir vackert grön.
Därför fotar jag mest blått. Utsikt över Österfjärden mot Obbola och fabrikens rök.
Här syns en mås flyga. Ja, jag vet, ni får leta lite men den finns där i alla fall. Visst anar man lite grönskiftning bland riset?
 
Fikapaus är som sagt viktigt för välbefinnandet. Vi hade tur att solen värmde skönt hela tiden.
Det blev svalt på benen då solen inte nådde ned under bordet, men så här gick det bra :).
 
Här fikar väninnan S på Storavan en blåsig dag i april. 
Inte så varmt som synes, men trevligt ändå. Den dagen var där fullt av ornitologer som pekade ut många rovfåglar åt oss lite mer osäkra. 
 
Jag avslutar med bilder från igår då mark och träd färgats vita så snön låg kvar på häggknopparna när jag kom hem från yogan.
Trist! När jag gick till mitt yogapass (eg till busshållsplatsen) lyste solen så hoppfullt skönt.
 
Natten har varit kylig så i morse kl 6 såg det fortfarande ut så här.
Men nu har det mesta tinat bort igen. Ändå alldeles för kallt för att vara maj, spirandets månad, bara +4 nu kl 13.
 
Det gäller att vara optimist för den kommer alltid till slut, sommaren. Hoppas ni också känner hoppet spira!
 

Kommentarer

  • Lena%20i%20Wales säger:

    Oj, så vintrigt det ser ut, men vackert.
    Jag beundrar din kunskap om fåglar, jag kan i princip inget, men roligt att se dina bilder.
    Gillar den vackra ekorren.

    2017-05-10 | 11:05:22
  • Lena i Wales säger:

    Glömde ändra adressen!

    2017-05-10 | 11:06:32
    Bloggadress: http://lenaiwales.wordpress.com

Kommentera inlägget här: