konstbarbro

Februari, snörik och kall samt kattliv

Kategori: Katter

Denna snörika och kalla vinter hör inte till vanligheterna den senaste tiden men i år har vi en s.k. riktig vinter och då menar jag som den var förr innan slaskdecember och grön juletid blev allt vanligare.
Snötillgången på Glassgränd fotograferat från mitt fönster den 14 februari. Sen dess har det inte snöat mer än bara virvlat omkring lite flingor.
  
Nu när solen också börjar värma något lite mer kan man njuta av all det vackra vintervita...om det nu inte vore för att det då  blev så inninordens kallt. I en veckas tid har vi haft mer än -20° på nätter, kvällar och morgnar. Som mest har min termometer visat -25,9° en natt. Solen orkar inte värma mer än till -10-12, kanske ner till -8 en kort stund och blåser det då det allra minsta blir det inte behagligt att vara ute någon längre stund.
Lite virvelsnö bildar en stetsonhatt på lyktstolpen utanför vardagsrumsfönstret. Den 7 mötte jag denna fina lilla solbelysta tall på promenaden över Ersbodaängarna.
Några veckor senare var det lite ljusare och mera snö bakom husen.
Mot det forna dagiset som sen länge är ombyggt till vanliga lägenheter. Fotat den 20. Då besökte jag också lasarettet men det visade sig att jag var där en vecka för tidigt!!! Ajdå, börjar jag bli virrig?! Njöt av lite konst istället och tog den här bilden utanför Södra entrén.
Läcker, tycker jag, och lite extra fin med snötopping. Katter har jag också utlovat i rubriken och här kommer några sådana.
En vanlig tisdagskväll med en god bok och två mysiga katter. De sover mest nu, helt försvarligt, men ibland rusar Tusse ut en kort stund när det är mindre kallt än -10° ungefär.
 
Desirée däremot håller sig mest inne. Någon enstaka stund har jag lockat ut henne när solen värmer lite extra, men fort springer hon in.
Lilla kattflickan min har tråkigt och väntar på varmare tider. Ändå kan hon få ryck och rusa omkring som ett jehu nedför och uppför trappan i rasande fart. Det piggar upp mig också. När Tusse är med och de jagar varandra är jag däremot lite ängslig att inredningen ska gå sönder, men hittills har det gått bra. Idag gick faktiskt en liten klocka i bitar, men den gick att sätta ihop igen. Någon enstaka kruka fälls ibland ned från fönstret så jag får sopa jord. Värre än så är det inte. Peppar, peppar. Dukarna är fästa med dubbelhäftande tejp för säkerhets skull. 
 
En dag var jag på NUS (vårt universitetssjukhus) för provtagning i ett projekt jag är med i. De kollade halsartärerna med ultraljud. Dit tog jag buss men tillbaka till centrum valde jag att promenera. På Öbacka strand där de byggt så många höghus rinner denna fina bäck som inte fryser och därför lockar många gräsänder.
Jag har hört talas om att det också ska finnas en strömstare men den såg jag aldrig tisdag den 6 februari.
Mulet var det mest hela februari så ljuset räckte inte till fast det var mitt på dagen jag fotograferade Umeälven. Ön ser man längst till höger och en liten svart prick som är en människa som gick över älven.
 
Senare när solen kommit till oss i norr gick även jag ut på älven mitt i centrum.
Utsikt över de fina husen längs Strandgatan, Hantverkshuset det röda närmast. Jag fotograferar lite med min mobil numera fast den inte har så bra kamera, men den är ju med mig jämt.
 
Åt andra hållet ser man nyförvärvet Väven sen 2014, som enligt min åsikt inte passar in i sin omgivning utan svulstigt tar över vackra Stora Hotellet, t.ex.
Väven som innehåller Stadsbiblioteket, Kulturbageriet, caféet Fika, Folkets Bio m.m. är i alla fall fint och trivsamt inuti.
 
En tredje kort utflykt var den 17, en söndag, till Holmsund då vännen skulle besöka sonen. Hela familjen återfanns i pulkabacken med en fantastisk skapelse, en kälke gjord av en blå soptunna med skidor under, som de glatt åkte nerför backen i. Det var visst någon tävling om häftigaste åkdon. Jag gissar att de vann. 
 
Jag ville kolla om strömstaren fanns i bäcken nära och fick mig en promenad längs den.
Någon fågel hittade jag inte men en härlig snösten som gjorde mig så sugen på semla.
Ser god och gräddig ut, inte sant?
 
Åter till min närmiljö som bjuder på snöiga motiv. Det blir lite mera levande med djur, inte sant.
En ensam hund på promenad. Om ni kikar genom pilens grenar anas ägaren. Det här är den 7/2 och nedan kommer en katt på vift en vecka senare, den 14.
Grannens lilla Diesel är ute och går. Han plumsar vidare i snön för att komma upp till terassen.
Spår som sedan min Tusse lockades att gå ibland innan kylan slog till. Diesel är ofta ensam ute lite för långa stunder i kylan, men jag vet att det finns grannar som tar hand om honom när ägaren glömmer släppa in lilla söta katten. Jag känner starkt för katter som ni säkert vet.
 
Jo, en tur till har jag också gjort. De kommer inte i ordning utan detta är lördag den 10 februari då jag besökte stugan vår. Alla taken var då skottade men jag tog några tag till på två små tak då jag visste att mer snö var att vänta.
Så mjuk var snön att jag sjönk ner djupt för varje steg. Riktigt bra motion blev det :).
 
En liten vandring längs stugvägen gav mig en fin vy att fotografera.
Pipasbölesjön är detta.
 
Tiden går fort och inte har jag haft tråkigt fast det inte händer så mycket. En långpromenad per dag försöker jag hinna med för att få ljus och luft. Två förmiddagars golfträning inomhus och idag även en skidtur som jag kanske visar bilder från senare är lite motion jag får förutom den så viktiga yogaträningen varje vecka. Vila behövs också. Det är så mysigt när jag lägger mig en halvtimme-timme i soffan. Genast kommer båda katterna och parkerar sig på mig med ljudliga kurr. Här hann Tusse hoppa ner då vännen trasslade lite med kameran.
När jag får besök hoppar (!) jag också upp och är social, men först ett foto.
 
Oj, så många bilder det blev idag men så är det också längesen jag bloggade om nuet. Önskar er alla härliga dagar nu när vintern är så fin och snön ligger kvar vit och vacker.
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: