Nu åter till Kroatienresan och utflykten till Trogir och Split den 19 oktober 2017. Trogir var en helt okänd plats för de flesta av oss men blev en mycket trevlig ny bekantskap. Lika mysig som Dubrovnik, fast mycket mindre, och utan dess mängder av turister. Vi går in genom norra stadsporten. Den gamla staden ligger på en mindre ö mellan fastlandet och en större ö, läser jag på Wikipedia.
Ingen av de våra som jag minns. Guidad tur var det och vi följde vår guide Silvana tätt i hälarna. Äkta tvättsvampar dök upp till försäljning lite varstans.
Jag tänkte köpa med mig en men tiden liksom bara försvann så det blev inte av.
Fina miljöer mötte vi och snabbt tog jag ett kort då promenaden höll ett högt tempo.
Blomstertrappa och nedan en vacker innergård.
Inte sätta sig och njuta fast man så lockades dit. Nehej, bara gå vidare och passera en läcker fiskdisk.
Ingen vidare bild genom plexiglaset men roliga fiskar däri.
Så kom vi då ut genom murarna till strandpromenaden.
Mycket båttrafik och många segelbåtar vilade i hamnen.
Solens strålar gassade skönt.
En bro jag gärna gått över för att se mer av Trogir.
Vatten lockar en alltid att fotografera men nu vänder jag åter blicken mot land. Vi stannade till vid en skola som dekorerats med kroatisk flaggslips.
Den svängda bänken närmast gillar jag också. På kartan står det angivet som ett palats, Lucic´.
I närheten låg ett kloster där de som bestämde sig att stanna aldrig fick komma ut igen.
Silvana berättade så bra men tror ni jag minns. Inget vanligt nunnekloster alltså utan dessa nunnor gick aldrig utanför sin byggnad så dem såg man aldrig vandra på gatorna. De hade säkert någon innergård där de odlade grönt, dessutom handarbetade de och skapade fina alster i olika material, tror jag mig komma ihåg. Sjukvård utövades också men då måste patienterna komma till dem.
Så var det då dags att gå in i gamla staden igen, genom den södra stadsporten.
Riktigt smala var en del gränder.
Här känner jag igen vår grupp. Vi kom ut till den allra finaste konsthörna.
Bara ett kort stopp då guiden i gröna tröjan och blå solglasögon berättade lite om konstnärerna.
Men ingen tid för närmare titt. De kanske hoppades att vi skulle återkomma och handla lite senare, eller så var det bara en fin miljö att visa upp.
Vi kom till en öppnare plats med kyrka och torg, St Johns square på engelska. Där bjöds på vacker kroatisk a capellasång av dessa fyra herrar.
Tyvärr blev ljudet förstärkt av stenväggarna så det gjorde ont i mina öron men av artighet ville jag inte hålla för öronen utan både led och njöt av sången. Efteråt kom de fram med sin cd men ingen av oss köpte. Jag såg hur ledsen en av dem blev och det gjorde ont i mig. Varför är man så snål? Jag tyckte sången var vacker men vi skulle vidare och ja... det bara blev så.
Vår guide betonade ofta att vi inte behövde köpa eller ge dricks. Det var som om turistKroatien inte ville vara som andra turistländer som ansågs så gåpåiga i försäljning m.m. Det är skönt att slippa, det håller jag med om, men här var de nästan lite för försynta upplevde jag emellanåt. Ett exempel till kommer i nästa inlägg då vi är i Split.
St Laurentius Kyrka var för stor och nära för att kunna fotas något vidare men kyrkoporten var pampig och rikt dekorerad.
Så många spännande detaljer att finna och fundera över. Väldigt vackert!
Efter vår runda fick vi ca en halvtimme att titta runt själva.
Tänk om vi kunnat slå oss ned just här, ser vi ut att tänka :).
Närbild på blomstren m.m. Jag hann i alla fall köpa mig ett stort glas färskpressad apelsinjuice för att få lite energi då det var länge till lunch.
Ganska snart gick vi ut genom porten som vi kommit in genom för en dryg timme sen.
Fina Trogir, ännu en plats jag gärna återvänder till. Fort gick tiden och nu ser det ut att vara bråttom att hinna till bussen.
Våra vänner kollar klockan och går med stora steg till lilla bron över kanalen och sen förbi alla restaurangen och alla spännande prylar som bjöds ut i olika marknadsstånd till vår bussparkering. Vi sänkte farten lite när vi såg vår guide lugnt sitta och dricka kaffe vid ett bord med några ur gruppen. Vi hann och vår lilla buss åkte vidare mot Split.
Ute är det vitt på marken och grått på himlen, bara -4°. Det blir skönt med en promenad till frissan Sussie på Saxarna Kylgränd bara några hundra meter härifrån som ska klippa mig kort igen. Nu ryker alla permanentlockar som hängt med ovanligt länge sen det gjordes i juni. En gång om året permanentar jag mig för att mitt tunna hår då får lite volym och känns tjockare samt blir mer lättskött då jag helt slipper rullarna.
Ha en fortsatt trevlig vecka nu då vi går in i februari, en månad som förhoppningsvis ska bjuda på mer sol än gråmörka januari som strax är slut.
1 kommentar(er)
