konstbarbro

Landsbygdstur, Kroatien

Kategori: Resor och utflykter

Äntligen har jag kommit till sista dagen på vår Kroatienresa i oktober i fjol. Alltså bloggandet och bildvisandet. Fredag den 20 oktober 2017 skulle vi på landsbytur som de kallade det att åka ut på landet och besöka en bondgård, trodde vi. En gård var det i alla fall och på landet som utlovat. Först stannade vi till vid en mäktig ravin, Cetina river canyon, ett naturfenomen som förevigats med en egen skylt.
Översätta kan jag inte. Platsen var inte helt lätt att fotografera i morgonljuset, men jag gjorde ett försök.
Lite inzoomning också så syns vattnet bättre, den lilla ån som rinner ner till staden Omis och på vägen växer till en mycket vattenrik flod med spännande passager för forsränning och liknande.
Halv tio var vi framme på gården i Radovici . Bobo, vår värd för dagen, berättade om kroatisk landsbygd och historia om gården samt drog en del töntiga skämt om att han hade två fruar. Vi skrattade vänligt som sig bör.  
Ett glas grappa bjöds vi på och den här gick ned lättare då den smakade lite bättre än grappan vi fick på båtturen i början av veckan. Den som vi hällde ut i havet, de flesta av oss.
 
Lilla vovven med sitt söta underbett tog förstås en del uppmärksamhet.
Det var första dagen med lite moln. Visserligen tunna slöjor men det kändes en aning svalare. Som tur var kom solen fram senare och vi fick ännu en sommardag i oktober.
På tunnbordet ett fat med kvitten, en frukt jag aldrig smakat. Läckra chilis odlade de också i kruka.
Medan denna dam som inte var hans fru trots Bobos små skämt jobbade med att laga en läcker pirogliknande sak...
..kunde vi titta runt på de olika miljöerna på gården. 
"Excursion to the past" kallade värden utflykten. Vi hade förväntat oss en nutida bondgård då landsbygdsturen utlovades men det här var mer av ett gårdsmuseum med en pratsam och glad gårdsguide/värd.
En av matplatserna. Vi skyndade oss att ta plats mer i solen då värmen inte helt kommit till dagen. 
 
Efter kavling lade hon på massor av mangold och vitlök.
Sen behövdes ett lager deg till och en träskiva för att klara transporten till en  eldstuga.
Det var fascinerande att följa hennes arbete. Lite extra då man började bli hungrig.
Hon lade pirogen på en bädd av mest askgrå men lite glödande aska. Eller om hon sopade undan den först, verkar mer troligt. Sen bredde hon ut tidningar ovanpå och tände eld på dem.
En annan stuga bjöd på denna interiör. Tror det var någon som rest till Amerika och senare återvänt. Minns så dåligt.
 
Den omgivande landsbygden såg vi inte så mycket av, men utsikten från gården var fin.
Nu till sista momentet innan rätten var färdig. Bobo gjorde det viktigaste, enligt honom själv, penslade på olivoljan.
Lite för mycket enligt oss som sen fick smaka, men jättegott var det.
Till det lite ost, oliver och gott rött vin. Stämningen höjdes. Medan huvudrätten förbereddes fick de som ville följa med på en liten promenad. 
Söt minicyklamen växte vilt längs stigen. En blyg åsna fick jag också syn på.
Hunden gjorde oss uppmärksamma på en liten sköldpadda som låg vid stigen, men den tror vi var utplacerad. Värden lyfte upp den till en låda där det fanns fler av samma sort. Lätt att rymma från var den inte.
 
När vi satt oss till bords bjöds det också på underhållning i form av gammal kroatisk sång.
Gnisslande instrument med entonig sång bestående av många verser, som ett skillingtryck, gissar jag, då den innehöll en sorglig historia om kärlek och död. Bobo visade också traditionella dräkter.
De andra fick kött men jag erbjöds polenta med tillbehör.
Lite väl mycket för mig, men aubergine var jättegod. Stämningen var hög, kanske dels beroende på vinet som aldrig tog slut, eller så hade vi bara jätteroligt ändå.
Våra härliga väninnor som vi mötte på resan och som förgyllde varje dag.
Vi som känt varandra sen 13-14-årsåldern har också kul ihop. Under måltiden bjöds på sång och musik av grannar eller bekanta till Bobo.
Vår fina guide Silvana sjöng med. Som helhet en trivsam dag med goda intryck från gammal lantlig miljö i Dalmatien. På vår väg till bussen fick jag också se en liten mysig katt som fick mig att tänka på mina små därhemma som jag inte träffat på en hel vecka.
Ett kort besök på stranden hanns med och likaså ett dopp för tre av oss. Ljuset blir fint i den nedåtgående solen.
Villka härliga minnen denna helt igenom fantastiska resa gav oss. Två missar upplevde vi på hela veckan. En pytteliten var missförståndet med efterrätten i Split som tog bort viktig tid för eget upptäckande av staden. Den andra var sista kvällens middag.
 
Storslaget av hotellet var att de skulle bjuda oss på en serverad trerättersmiddag (tidigare hade det varit buffé). Därför skulle vi sitta i en mindre lokal, så mysig och fin. Tyvärr var ljudnivån förskräcklig pga tegelväggar och frånvaro av dämpande textilier. Vi som alltid hade haft så trevligt tillsammans när vi åt fick nu skrika till varandra för att höras. På så vis dör samtalet och vi åt mest i tystnad eller sa något till bordskamraten som satt närmast. Jag fick springa upp på hotellrummet efter öronproppar för att stå ut så den middagen var en besvikelse hur god maten än var. 
 
Men i övrigt rekommenderar jag verkligen denna vecka i Kroatien med Krores. Vi var alla supernöjda och med det underbara vädret i oktober också räcker inte orden till.
 
Ute lyser nu solen på det nyfallna (igår) kritvita snötäcket som traktorn kämpar med att ploga undan.
 
Ha en skön marsvecka! 
 
 
 

Kommentarer

  • Lena%20i%20Wales säger:

    Vilken utflykt!
    Vacker natur och så fint hus, blommor, mat o s v.
    Önskar dej en fin helg!

    2018-03-24 | 11:10:54
    Bloggadress: http://lenaiwales.wordpress.com

Kommentera inlägget här: